Tre myter om vårdnadstvister

Historiskt sett har föräldrar helt och hållet förlitat sig på juristernas kunskap, och vårdnadstvister i domstol har inletts utan att föräldern själv haft särskilt mycket kunskap om juridiken. Men är varför är det nödvändigt att man som förälder skaffa sig egen kunskap när det finns jurister?

Den viktigaste anledningen är att ökad kunskap många gånger leder till klokare beslut – och att ha föräldrar som tar klokare beslut gynnar barnen.

Kanske skulle vissa oenigheter mellan föräldrar inte hamna i domstol om fler förstod sig på juridiken och vilka alternativa lösningsmetoder som finns. Det säger sig självt att det är svårt att komma fram till lösningar utan att riktigt veta vad det är man diskuterar.

Här slår vi hål på tre av de vanligaste myterna när det kommer till vårdnadstvister. 

MYT 1: Alla vårdnadstvister handlar om vårdnaden

Majoriteten av föräldrar som söker sig till en jurist är säkra på att det är vårdnaden som är det stora problemet. Om man bara får ensam vårdnad så kommer alla problem. Det som dessa föräldrar inte alltid känner till är att det inte bara är vårdnaden som domstolen kan besluta om, utan även om barnets boende och barnets rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Det kan med andra ord vara något annat än vårdnadens fördelning mellan föräldrarna som gör situationen för barnet eller barnen ohållbar.

En möjlig förklaring till myten om att vårdnaden alltid är boven i dramat är att alla tvister som handlar om barn – oavsett om de rör vårdnaden, barnets boende eller barnets umgänge – kallas för vårdnadstvister. En annan möjlig förklaring är att man som förälder inte alltid vet vad vårdnaden, juridiskt sett, innebär. Det är lätt att blanda ihop den rättsliga vårdnaden och den faktiska vården av barnet, som handlar om att sköta om barnet.

Det är den rättsliga vårdnaden som domstolen kan besluta om och den handlar, något förenklat, om att företräda barnet i samhället. Som vårdnadshavare ansvarar man nämligen för att ta de beslut som barnet inte själv kan ta. Det kan exempelvis röra sig om barnets skolgång, boende och om barnet ska få ut ett pass för att kunna resa utomlands.

Gemensam vårdnad innebär att föräldrarna tillsammans ska fatta dessa beslut. Med tanke på att den rättsliga vårdnaden bara handlar om de praktiska bitarna kan gemensam vårdnad fungera även om en av föräldrarna bor i ett annat land. På grund av att man som förälder inte alltid har koll på vad det innebär att få ensam vårdnad är det lätt att ha orealistiska förväntningar.

Att få ensam vårdnad innebär att man ensamt kan fatta beslut om barnet, men däremot inte att man ”blir av med” den andra föräldern. Barnet har nämligen rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar oavsett hur vårdnaden är fördelad mellan dem.

För att ta reda på om det verkligen är vårdnaden som är pudelns kärna kan man ställa sig själv följande kontrollfråga:

”Vad skulle, rent konkret, bli bättre för barnet eller barnen om jag fick ensam vårdnad?”.

Kommer man fram till att det inte skulle bli någon direkt skillnad för barnet eller barnen är det kanske dags att i stället vända blicken mot frågan om barnets boende eller umgänge. Inte sällan är det den faktiska vårdnaden, som har att göra med barnets boendesituation, snarare än den juridiska vårdnaden som är problematisk och behöver ändras.

MYT 2: Vid gemensam vårdnad har man rätt att ha barnet boende hos sig halva tiden

Barnets boende är en fråga som barnets vårdnadshavare ska besluta om. Det innebär att föräldrar som har gemensam vårdnad ska besluta i frågan tillsammans. Om de inte når en gemensam lösning kan domstolen avgöra frågan.

Eftersom det ibland pratas om delad vårdnad i stället för gemensam vårdnad, och vi ofta förknippar ordet delad med rättvisa och en hälften-hälften-fördelning, är det inte långsökt att tänka att barnets boende ska delas rakt av mellan föräldrarna vid gemensam vårdnad. Men delad vårdnad är inte ett juridiskt begrepp och juridiken kring vårdnad, boende och umgänge utgår inte från föräldrarnas rätt till barnet, utan barnets rätt till sina föräldrar. Det är alltså den bästa tänkbara lösningen för barnet eller barnen, som är utgångspunkten för domstolarnas bedömningar – ingenting annat.

Frågan om barnets boende avgörs alltså med hänsyn till vad som är bäst för det enskilda barnet och här vägs barnets egen uppfattning in i förhållande till ålder och mognad.

Frågan om barnets boende (eller om vårdnad eller umgänge) får alltså inte handla om rättvisa mellan föräldrarna eller utgöra kompensation eller bestraffning för sådant som tidigare hänt.

Visste du att det från början bara var vårdnaden och umgänget som domstolen kunde fatta beslut om? Anledningen till att man bestämde att domstolen också ska ha möjlighet att fatta beslut om barnets boende är att föräldrar som har gemensam vårdnad ska kunna fortsätta ha det även om de inte kommer överens i just frågan om barnets boende.

MYT 3: Man behöver en riktigt grym jurist för att ha en chans i vårdnadstvisten

Har du någon gång sett en vårdnadstvist spelas ut i en amerikansk film eller serie? Alla medel är tillåtna för att vinna tvisten och den förälder som inte har det bästa juridiska ombudet står helt chanslös. Lyckligtvis är det inte så det går till i svenska vårdnadstvister.

Det kan visserligen förekomma en del fulspel även i svenska vårdnadstvister, men som vi redan har varit inne på är det barnets bästa som är avgörande för domstolen.

Domstolen är också rätt så skicklig på att se igenom oärliga metoder och har dessutom ett eget ansvar för att ta reda på vilken som är den bästa lösningen för det inblandade barnet eller barnen. Detta så kallade utredningsansvar innebär att domstolen tar hjälp av socialtjänsten för att utreda barnets eller barnens situation.

Domstolens stora ansvar i vårdnadstvister innebär att det faktiskt inte spelar så stor roll om man företräds av Sveriges bästa jurist eller om man företräder sig själv – domstolen ska komma fram till barnets bästa oavsett. Det allra viktigaste är att man som förälder har tillräcklig kunskap om vilken information som är relevant för domstolen i tvisten, det vill säga vilken information som domstolen behöver för att kunna fatta så korrekta och välgrundade beslut som möjligt.

Men, att ha en jurist vid sin sida har såklart ändå sina fördelar, kanske främst den att juristen inte är personligt eller känslomässigt involverad i tvisten. Att det är känslomässigt slitsamt att gå igenom en vårdnadstvist är ingenting att sticka under stol med. Men tvärtemot vad många tror måste man alltså inte anlita en jurist inför tvisten. Det underlättar, men är inte obligatoriskt och behöver inte öka chanserna att ”vinna”.

Till sist…

När vi ändå slår hål på myter; i vårdnadstvister är det inte den ena av föräldrarna som vinner tvisten medan den andra förlorar. Det är framförallt det inblandade barnet eller barnen som vinner eller förlorar på vad domstolen kommer fram till.

Behöver du hjälp? Endbrights juridiska rådgivare är specialister på dessa frågor och kan hjälpa dig!

(Artikeln skriven i samarbete med Pauline Olovsdotter)

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in