Skoskav och mind-fuck

Vacker filmkonst, magiska ljussättningar och väldigt ”riktiga” scener. Detta bjuder ”Scenes from a marriage” som spelas på HBO. Serien i sig är baserad på Bergmans dito original 1973 (Läs vår artikel om originalet och dess konsekvenser.) Riktiga ur aspekten i att jag tror att seriemakarna fångat de många, ur verkligheten, likasinnade samtal, bråk och mentala dragkamper som uppenbarar sig i samband med en skilsmässa eller en separation. Det är rått, ocensurerat och exponerande.

Att man i denna version sedan vänt något på de typiska manliga och kvinnliga rollerna bidrar också till eftertanke och visst eget ifrågasättande av synen på just manliga och kvinnliga roller i relationer. Då som nu. 

Jag får nästan ångest, blir obekväm och sitter och vrider mig i soffan. Jag inser att det är precis sådana här dialoger och bråk jag aldrig någonsin vill ha i mitt liv.

Och jag minner mig tillbaka till den tid när separationens sår var öppna och blödde ymnigt. Sakfrågorna må ha varit annorlunda eller andra, men tonerna, förebråelserna, skuldbeläggandet, bitterheten….ja, det är nog drag många separationer dras med. Det är så lätt, så vanligt och så mänskligt att hamna där. 

Mind-fuck tänker jag. Vilket jäkla mind-fuck det är att skiljas. Och vilken utmaning det är att ta sig vidare och att landa sunt och nyktert igen. Ena dagen känner man att man har koll på läget. Andra dagar är man sitt mest vilsna. 

”Easy on me” sjunger Adele i sin senaste singel. Adele har i dagarna, i samband med hennes senaste släpp, talat öppet om sin skilsmässa. 

“It just wasn’t right for me any more,” säger hon. “I didn’t want to end up like a lot of other people I knew. I wasn’t miserable miserable, but I would have been miserable had I not put myself first. But, yeah, nothing bad happened or anything like that.”

Jag var inte ”miserable miserable”… Äntligen! Att vi nu tycks kommit så pass långt i nya normer kring vad som är ok eller inte ok, även om skon, som i Adeles fall beskrivet, skaver om än lite nu, så vet vi alla att om man fortsätter gå med skoskav länge nog, så blir såret och blåsorna desto större och värre. Till slut infekterade. Inget “bita ihop” eller “hålla ihop för barnens skull”. 

Men visst, samvetet ligger kvar där, i allt. Inte minst när det gäller just barnen. I Adeles fall hennes son, som hon har med sin ex make:

“I wanted to explain to him through this record, when he’s in his twenties or thirties, who I am and why I voluntarily chose to dismantle his entire life in the pursuit of my own happiness.” “It (the divorce) made him really unhappy sometimes. And that’s a real wound for me that I don’t know if I’ll ever be able to heal.”

Ja, att läka är svårt och kan ta tid. Men som vi konstaterat så många gånger innan. Att stanna “för barnens skull” är inget framgångsrecept. (Spana däremot in vårt webinar på denna vanligt förekommande frågan.)

Tack vare medium av dess olika slag; filmer, serier, sånger, kan – får – vi äntligen i denna tid vi lever, få dela och känna igen oss i våra upplevelser. Nu har världen kommit lite längre i att även skilsmässa och separation får dryftas och visas, i sin råa form, i olika kanaler. Och det är ok. Lika ok som det är att skilja sig eller separera. Tack och lov att vi har forum, gemensamma kontaktytor och allt fler sammanhang att vända oss till. Det började med Bergman för snart 50 år sedan. Nu har hans son, Daniel Bergman, tillika nästa generation tagit det ett steg vidare. Bravo.

Gå inte med skoskav. Stanna inte i en mind-fuck situation. Jag drar på mig mina nya, rymliga kängor. Jag traskar på. Utan skoskav. 

Behöver du hjälp med din separation eller skilsmässa? Vet du du inte var du ska börja, eller behöver du stöd för att ta nästa steg? Är du osäker på processen, och behöver ett bollplank för att kunna lägga en plan?

Då är vår Divorce Planning rätt för dig. Första konsultationen är gratis!