Föräldrar i olyckliga relationer ska inte stanna kvar för barnens skull

Har man gemensamma barn, består banden även efter man gått isär, hela livet ut. Lite trist uttryckt – man blir aldrig ’fri’. Nyligen intervjuades psykologen Martin Forster i TV4 om hur man i möjligaste mån gör skilsmässan enklare för barnen.

Barnen är ofta den faktor som gör att man i det längsta tvekar att skilja sig. Man är rädd för hur barnen ska påverkas och klara sig, oavsett om det blir ett hyfsat välfungerande varannan-vecka-liv, eller…mardrömsscenariot, att skilsmässan skapar en långtgående, eller oändlig, konflikt med sår som rivs upp igen och igen.

Barn får inte bli budbärare mellan bråkande föräldrar

Forster understryker att det allra bästa är att båda föräldrar tillsammans berättar för barnen om beslutet, och att det finns ett gemensamt budskap färdigt och genomdiskuterat. Förklaringen, som bör vara sann, att ”kärleken tagit slut”, bör göra det tydligt att det inte handlar om barnen. Beslutet är alltid sorligt, men rätt. Barnen ska inte på något sätt behöva riskera ta på sig skulden för vad som sker.

Givetvis kan man som förälder under processen känna sig ensam, ha ett enormt behov att prata och därför ty sig till sina barn. Forster är noga med att poängtera att barnen inte ska tvingas in i en roll som stöd åt sin förälder (de är barn, inte terapeuter), eller uppleva att de belastas av att föräldrarna går isär. Barn ska inte behöva tycka till och dras in som delaktiga i beslutet.

Släpp prestigen

I efterspelet efter skilsmässan infinner sig ett nytt slags vardag. Ett inslag i den kan vara aldrig så små insinuationer, tonfall eller kommentarer om den andre föräldern. Barnen kommer att plocka upp det, och påverkas. Lojalitetskonflikter kan uppstå, och det är inte ovanligt att barnen tvingas välja sida. Barnen lider känslomässigt av detta, och dras in i saker de inte vill dras in i, säger Forster. Att släppa prestigen är ett tydligt budskap som Forster bidrar med. Man måste helt enkelt förlita sig på sin för detta bättre hälft sköter sitt föräldraskap, och inte försöka ordinera eller regissera hur hens umgänge med barnen ska vara. Och visst, vem känner inte igen sig i det? För när barnen är hos exet, tänker man ju ändå på dem jämt, med bubblande förebråelser i bakhuvudet– De ska inte titta på skräckfilm! Hur kan hen ge dem Bullens Pilsnerkorv till frukost?

Smutskastning = självsabotage

I Sverige är delad vårdnad praxis, till skillnad från många andra länder där det fortfarande huvudsakligen är mamman som har merparten av vårdnaden, vilket oftare leder till vårdnadstvist. Att smutskasta sitt ex, att sabotera relationen så att det påverkar barnen negativt är direkt skadligt, för alla! I den amerikanska guiden 10 saker du kan göra för att sabotera kampen om vårdnad av dina barn, riktad till män i vårdnadstvist, är #1 att barnen tycker att pappan, i detta exemplet, känns alltmer främmande, mindre tillgiven. Det kan gå snabbt om man inte är närvarande som förälder, eller agerar fientligt gentemot den andra föräldern.

Spelar barnens ålder någon roll?

 Eventuell flyttkarusell till trots, mår barn med skilda föräldrar lika bra som barn vars föräldrar lever tillsammans, enligt Forster. Men spelar det någon roll hur gamla barnen är föräldrarna går isär? En undersökning på 6,000 barn i Storbritannien bekräftar att det inte finns någon anledning för föräldrar i olyckliga relationer att stanna kvar för barnens skull.

Undersökningen visar att äldre barn, i spannet sju till fjorton år, med skilda föräldrar har en viss högre risk (16%) att lida mer av känslomässiga och beteenderelaterade problem än barn vars föräldrar lever tillsammans. Det förklaras av att äldre barn har bättre förmåga att känna av och förstå sociala signaler och negativ dynamik mellan föräldrarna innan och under skilsmässa. Både pojkar och flickor drabbas, men allvarligare beteenderelaterade problem endast hos pojkar. Hur välbeställd eller privilegierad familjen är spelar ingen roll. Påverkan på barnen är densamma.

Mindre barn påverkas minst

I åldersspannet tre till sju år, visade undersökningen ingen skillnad mellan barn med skilda föräldrar respektive barn vars föräldrar lever tillsammans, detta tack vare minstingarnas ännu inte utvecklade kognitiva förmåga, sociala sensibilitet och minne. Utifrån det perspektivet, finns det lite anledning att tänka att man måste vänta till barnen uppnått en viss ålder innan man tar steget.

Barnen mår bra så länge föräldrarna fungerar: var för sig i egenskap av mamma eller pappa, och i de gemensamma frågor och förehavanden som man måste sköta i relation till sina barn. Se hela intervjun med Martin Forster här.

 

 

Referenser:

Bodkin, Henry (17.01.2019) Revealed: the best age to get divorced to protect your children’s mental health The Telegraph, finns här

TV4 Så gör ni skilsmässan enklare för barnen finns här

10 things you can do to sabotage your custody battle www.dadsdivorce.com