Onsdagens lunch-webinar med Helena Kubicek Boye närmar sig. I webinaret ”Separationens upptrappningsfas” kommer Helena bland annat ta upp rädslor som ofta kan komma en separation. Inte minst rädslor för att ens partner inte kommer klara sig.
Idag kommer därför Helenas tidigare artikel på ämnet, på nytt. Läs gärna mer nedan, och glöm inte att anmäla dig till webinaret.
*****
Hur mycket ska man se till egna respektive sin partners behov i en eventuell skilsmässa?
Det är ofta jag får höra att ”det är synd om hen”, ”jag är rädd att hen inte klarar av en separation” eller ”hen kommer inte klara sig själv utan mig”
Dessa föreställningar kan givetvis vara mer eller mindre sanna och i de mest extrema fallen så finns det tyvärr ytterligheter där en partner som ska bli lämnad, hotar med att ta sitt liv eller till och med att skada den som vill lämna, eller förstöra hens liv. Då är det allvarligt och då rekommenderar jag alltid att söka professionell hjälp.
Dessa hot om utagerande kan såklart också vara en härskarteknik för att hålla kvar förhållandet men såklart även i botten en djup osäkerhet och rädsla. Men det finns även en skala i detta som innebär att du som vill lämna kanske känner omtänksamhet, djup oro och ängslan för att din partner inte kommer kunna ordna sitt liv med bostad, bli ensam, inte ha ett värdigt liv när ni inte längre lever ihop. Många gånger har jag hört framför allt kvinnor oroa sig för detta med sina män. Detta kan generellt bero på att det ofta är kvinnor som ordnat i hemmet, planerar det sociala livet och är ansvarig för vardagspusslet.
En aspekt av situationen jag som psykolog brukar ta upp då är försök skilja på vad som är fakta och vad som är din oro. Försök bena upp detta och se vad som är dina oroliga tankar och känslor och vad som är rimligt. Om du tror att din partner inte kommer kunna ordna en bostad själv är detta kanske överdrivet. Om hen verkligen måste så kommer hen kunna ta tag i det och använda sitt nätverk och samhällets system för att få hjälp under en övergångsperiod.
Men om du oroar dig för att hen kommer ha ett rörigt ostädat hem eller kommer vara ensam och inte träffa så mycket människor så kanske detta är en rimlig tanke och relativt sann eftersom du varit den som planerat in det sociala livet och hållit ordning hemma. Ja då är det kanske så och din partner får själv börja bygga upp hur hen vill att sitt hem och sociala liv ska se ut. Det får ta sin tid och det är inte ditt ansvar längre.
Men om du i ovan exempel med bostad och socialt liv börjar agera och ta över din partners ansvar, kanske något du gjort under ert förhållande så kan det även vara tydliga tecken på att du lever i ett medberoende med din partner. Detta är inte alls ovanligt och kanske har du framför allt hört termen i samband med missbruk. Att det är lätt att anpassa, underlätta och själv bli en del av sin partners missbruk för att man vill ”rädda, hjälpa”.
Känner du igen dig i att du har tendenser av medberoende i ditt äktenskap som att du går in och ”tar över”, ”hjälper i onödan”, ”räddar upp”, kanske till och med ljuger eller anpassar dig och ert liv för att det ska fungera för er och utåt så bör du uppmärksamma det. Om man är medberoende till sin partner kan det bli tydligt vid en separation just i tankar som att du måste fortsätta hjälpa din partner, att du tar över och försöker fixa saker som din partner själv ska ordna. Om partnern inte har ett svårare konstaterat handikapp eller funktionsnedsättning så ska hen kunna klara av att sköta och hantera sitt liv själv. Jag brukar till och med vända på det och säga att ”Du har inte rätt att gå in och ta över en människas liv och styra det i det håll du tycker är rätt. Det är rent utav oförskämt ”
Så har du dessa tankar är detta mina råd:
- Fokusera på dina behov
- Bestäm dig för vad du vill hjälpa din partner med och inte, håll dig till fakta och skilj på oro och känslor
- Stanna inte i ett förhållande för du tycker synd om personen
- Ta inte över den personens liv genom att försöka ”ordna separationen” för hen också
- Ta professionell hjälp och stöd i detta om du behöver.
