Separationsångest

Vuxna som barn kan känna separationsångest, vissa mer, vissa mindre och andra inte alls. Separationsångest kan kännas till och för såväl materiella som immateriella ting.

Vid ett uppbrott och en upplösning av samboskap eller äktenskap, är den samlade separationsångesten ofta som mest påtaglig. Man separerar då inte enbart från en person, i regel även från en plats så som den gemensamma bostaden, från en gemensam bekantskapskrets, från invanda rutiner och beteendemönster samt det svåraste av allt – sina barn varannan vecka, dag eller helg.

Inför ett uppbrott kan det vara svårt att ta steget att separera för att man påminns om vilka känslor detta skulle innebära och vilken saknad som skulle infinna sig av något som plötsligt inte kommer finnas kvar.

Befinner man sig under ett uppbrott kan man istället påminnas om att allt det som varit tryggt håller på att försvinna och därför vilja bromsa förloppet, även om man vet att en separation är för det bästa.

Även efter ett uppbrott kan separationsångesten finnas där som en saknad efter något som varit. Denna saknad tar sig då gärna i uttryck i ett grubblande och ältande som en slags trygghet att återkomma till.

Att känna separationsångest är inte något konstigt, inte heller något ovanligt.

Graden separationsångest varierar mellan olika individer. Många gånger är denna knuten till vår barndom och vårt anknytningsmönster.

Om separationsångesten är hög och återkommande är det viktigt att lära känna sin ångest, denna tenderar annars att leda till att man fastnar i något som inte får en att handla rationellt.

Endbright tipsar om individuell välmåenderådgivning – för dig som behöver råd och stöd med dina känslor och tankar, till exempel inför semestern.

Boka individuellt välmående

Ett bra sätt att lära känna sin ångest är att göra en kartläggning av denna:

• Varför känner jag dessa känslor?
• I vilka situationer känner jag dem?
• Hur får det mig att agera?
• Vilka konsekvenser innebär min separationsångest för mina handlingar och beslut?

Vid en kris, som en separation, kan det vara särskilt svårt att på egen hand ta itu med denna typ av känslor. Kanske har man fastnat i ett dåligt mönster och har svårt att ta åt sig av den kartläggning man försökt sig på och intalat sig själv ska fungera. Då är det viktigt att tillåta sig själv att söka professionell hjälp för att göra sig rustad att hantera sin separation oavsett om man står inför, under eller efter ett uppbrott.