Att bryta….
en relation när man inte är gift känns oftare som ett lite enklare steg men har man gemensamma barn känns ett uppbrott lika svårt oavsett om man är gift eller inte.
”Hålla ihop för barnens skull?”
I grunden vill alla barn att mamma och pappa ska hålla ihop, att familjesituationen fungerar på ett sätt där alla mår och bra trivs. Men så ser ju tyvärr inte alltid verkligheten ut så. Visst är det så att man ska försöka lösa eventuella problem, då är parterapi ett bra exempel men det är långt ifrån alltid som det löser problemen. En undersökning om föräldrarnas gräl påverkar barnen visade att 72% av barnen i familjer som genomgår problem eller separation påverkas. Enligt undersökningen är föräldrarnas bråk i barnens närvaro en av de mest centrala omständigheterna som påverkar förekomsten av psykiska symptom hos barn.
- Om en eller båda föräldrarna lever i en olycklig relation där man inte längre visar några känslor eller fysisk beröring, vilken bild förmedlas då till barnen om hur ett sunt och lyckligt förhållande ska fungera?
- Om känslorna för varandra försvunnit och det istället förekommer både tjafs och bråk blir hemmet kanske en otrygg plats och ni ger inte heller här barnen en bra bild av ett sunt och lyckligt familjeliv.
- Det finns tyvärr också destruktiva relationer, i en sådan relation har du bara ett huvudsakligt ansvar och det är att skydda ditt/dina barn från att leva under sådana omständigheter. Det är en extremt påfrestande och otrygg situation för barnen och vad du än känner själv måste du sätta barnens främsta i första rummet.
”Alla skilsmässor är olika”
Anledningarna är olika, förutsättningarna är olika och barnens åldrar varierar. Under processen är det viktigt att ni hela tiden pratar med barnen men låt inte ert eventuella dåliga samvete göra så att det är barnen som hamnar i en situation. Diskutera men det är ni som föräldrar som ska fatta besluten.
Tänk också på att statistiken visar att de 35% av barnen som bor växelvis hos båda sina föräldrar klarar separationen bättre och mår bättre.
”Några viktiga saker”
- Berätta inte något för barnen innan ni verkligen bestämt er, det gör att de hoppas på något som kanske ändå inte blir så – det vill säga ni fortsätter att hålla ihop. Hur mycket och vad ni berättar beror på barnens ålder men belasta inte dem med detaljer från vuxenrelationen. Ni kan inte vara nog tydliga med att båda två fortfarande älskar barnen lika mycket och att ert beslut absolut inte har med dem att göra.
- Barnen kommer att behöva stöd, både från er och andra vuxna. Berätta för personal på förskola, skola och de nära kompisarnas föräldrar. Om mor- och farföräldrar bor i närheten kan de vara ett stort stöd nu.
- Prata aldrig illa om varandra inför barnen, hur arga, besvikna och ledsna ni än är.
”Ska man vänta till någon viss ålder på barnen”
Statistiken visar att åldern på det förstfödda barnet vid en skilsmässa är 4 år och 8 månader. Forskare säger att det är främst under det första levnadsåret som bör ha en kontinuerlig dialog med åtminstone en vårdande vuxen och att kontakten under denna tid inte bör ha längre avbrott. Med tiden bör man låta övergången till den andra föräldern bli mjuk med först hela dagar och sedan successiva övernattningar.
För barn under tre år rekommenderas normalt inte växelvis boende då de ännu inte utvecklat sinne för den rumsmässiga tidsuppfattningen. Det finns dokumenterad forskning som visar att längre separationer, en vecka eller mer, kan ha negativa effekter hos små barn. Det finns dock inget som tyder på att dagliga separationer som inte innefattar över natten skulle vara negativt för barnet.
”Se till att finnas där för era barn så att de får bästa möjliga förutsättningar att sig igenom en jobbig tid”
