Hur ska man kunna veta när det är dags att lämna? Innan ett beslut fattas om en separation eller skilsmässa finns det många frågeställningar. Allt ifrån “Har vi försökt tillräckligt?”, till “Hur ska det bli om jag fullföljer?”.
Det är många frågor, väldigt många, och självklart är det inte en raksträcka från första tanken till ett beslut. Man kan inte heller förvänta sig att ha svar på precis allt för då ser man till slut inte skogen för alla träd. Risken är då väldigt stor att det inte blir något beslut, även om man väljer att stanna kvar så ska det ju också vara ett aktivt val och inte något som “bara” blev så.
Den viktigaste frågan?
Vad är det som är viktigt att ha svar på? Det är självklart individuellt men om man generaliserar och gör det enkelt så är det kanske bara en enda fråga att besvara:
”Är det här den person jag vill fortsätta att leva mitt liv med?”
Att lägga alla eventuella känslor av skuld och praktiska frågor åt sidan och faktiskt fundera igenom och svara på den frågan.
Det är väldigt lätt, och helt naturligt, att hamna i de där praktiska frågorna eller eventuella skuldkänslor. Det gör därför att vägen fram till beslutet inte är spikrak. Det är inget beslut att rusa in i, ett sådant stort beslut tåls att fundera igenom noga. Vilket i sig gör en starkare, oavsett vilket beslut det blir. Att lämna varandra eller att jobba på relationen. Båda kommer att innebära utmaningar och funderingar kring om man verkligen gjorde rätt.
Känslor & känslor
Det kan ibland också vara svårt att skilja på känslor och känslor. Det handlar inte om att det inte finns några känslor utan om vilken typ av känslor som finns. Även om man svarar nej på frågan om det är den person man vill fortsätta att leva sitt liv med så finns det ju känslor kvar för den här personen. Det kan vara så att förhållandet utvecklats till att liknas mer vid syskonkärlek eller kanske har man växt ifrån varandra på ett sådant sätt så att den tidigare så självklara plattformen inte längre finns kvar.
Man kan älska någon av många olika anledningar och på många olika sätt. En ”romantisk” relation bygger ju delvis på att en attraktion finns och det är många gånger det som spelar en stor roll när man känner att det inte är den personen man vill fortsätta leva med. Inte den personen man ser sig själv leva med livet ut.
Endbright tipsar om Första steget-paketet – för dig som vill ta steget att separera och behöver stöttning i processen.
Inte en rak väg
Om man landar i beslutet att ett uppbrott är den rätta vägen framåt så kommer det inte att vara en rak väg, vare sig framåt eller uppåt. Det kommer att vara jobbigt och det kan även finnas både ett och två tillfällen som man undrar om man verkligen gjort rätt. Det kan vara lätt att romantisera den relation man lämnat. Var den inte lite bra ändå? Kanske till och med bra, iallafall ibland?
Något som kan hjälpa till så att man inte fastnar i den där romantiserade bilden är att ha något att gå tillbaka till, något som påminner om varför man valde det beslutet ”in the first place”. Ett bra tips är att skriva ner vad det var som gjorde att man fattade beslutet – det kan vara en bra hjälp att komma på rätt köl igen om man börjar vackla. För om ingenting har förändrats så har beslutet troligtvis inte heller gjort det.
Reagera vs. agera
En separation eller skilsmässa är inte en enkel process, det är både mycket känslor och praktiska frågor som ska hanteras. Dessutom ofta samtidigt och på en gång. Ofta svämmar det över av känslor (egna och andras), och ska man ska ha lösningar på allt. Det är mer än tufft att hantera.
Men det går inte att ha klara av allt samtidigt och när det kommer till de praktiska frågorna måste man prioritera så att det viktigaste är det man löser först. De där enklare praktiska frågorna kan inte få samma tid och prioritet som till exempel var man ska bo och hur det blir med barnens skolgång.
Det kan låta som fullständiga självklarheter men om man inte har en plan kan det lätt hända att man blir offer för omständigheter och reagerar istället för agerar. På samma sätt som det där med att skriva ner anledningarna till varför beslutet om ett uppbrott fattades är det även bra att göra en ordentlig plan för vad det är som behöver lösas och när.
Uppåt & Nedåt
Ofta ser man på ett uppbrott som en process där varje del är ett steg framåt (eller bakåt någongång) men vi pratar inte fullt lika mycket om uppåt och nedåt.
”Här kommer alla känslorna på en och samma gång” kanske kan stämma till en början men sedan kommer det att finnas olika dagar. Dagar då man kanske nästan är radiostyrd för att lösa något praktiskt. Dagar då man är deppig, låg och ledsen för att man inte fick det att funka. Dagar då man känner hopp, början till en ny form av lycka och man känner sig tacksam för att man vågade ta steget.
Några tips
- Det finns inga rätt heller fel, ingen mall för hur man ska känna. Det är helt normalt att vara ledsen över att det inte höll och att ha ett behov av att behöva bearbeta det. Hur man vill göra det kan variera, stöd av familj och vänner, prata med någon utomstående t ex en terapeut – man måste få välja själv
- Det är absolut inte fult att känna lättnad och att känna sig glad. Det är definitivt inte fult att känna en förväntan och en glädje över de nya möjligheter till lycka uppbrottet innebär
- Ensam är inte starkast – be om hjälp och var inte rädd för att ta emot hjälp
- Förbered dig mentalt på att det inte kommer att vara en raksträcka, vare sig praktiskt eller känslomässigt. Är du förberedd kommer det att vara väldigt mycket lättare, både praktiskt och känslomässigt
Oavsett vilket beslut man landar i så är det dags att börja ta det första steget för det fanns ju en anledning till att man började fundera kring livssituationen. Vi finns här oavsett om du väljer att separera eller stanna kvar och läka den relation du befinner dig i.
Endbright tipsar om Välmående rådgivning – för dig som behöver råd och stöd för att orka ta dig genom din separation.
