Visioner, skyldigheter och att tackla livet efter

Sara och hennes man…

… hade träffades när han var tjugo och hon sexton år. Efter tretton år gifte de sig. Sen gick det sex månader. Då var skilsmässan ett faktum.

Deras livsstilar var helt enkelt inte synkade. Sara ville fokusera på familjen och deras två barn, medan mannen vill fortsätta ett liv med festande. Även om hon under en längre tid känt att hon slutat bry sig, så fanns det en vision om relationen, om det perfekta äktenskapet. Att man inte skulle eller kunde skilja sig. En förpliktelse mot sig själv, mot barnen, eller mot vem egentligen?

”Det som var mest oväntat för mig var att jag bara två veckor efter separationen kände ånger. Det var hemskt. Min exmake hade visat att han inte vill ändra sig, men jag försökte på alla sätt att agera som om jag brydde mig. I efterhand känner jag att det var patetiskt.”

”Vad har jag gjort?”

Frågor som ’har jag förstört mitt liv’ dök upp. Känslorna spretade åt alla håll. Förvirring över att det kunde finnas så mycket hatkänslor för en person som nyss betytt allt för henne. Samtidigt var hon svartsjuk för att han snabbt hade hittat en ny, vilket hon kände som ett enormt svek, även om det var hon som valt skilsmässa.

Hennes egna föräldrar viftade bort krisen, med ett ”nej, nej, ni ska ju inte skiljas”. Vännerna likaså. Hon tyckte inte att någon verkade tro på henne, och tvivlade av och till.

”Känslan av ett misslyckande”

Snart tre år senare kan Sara fortfarande undra om hon gjorde fel. Vänner valde sida. Mer känslor av svek och rädsla. Hon trodde att det stod ”skild” i pannan, att det var ett misslyckande i livet.

På vilket sätt ska nära och kära stötta bäst?

”En utomståendes roll”

”Så här i efterhand förstår jag att man inte ska bry sig om andras analyser, utan inse att de kanske har sina egna önskemål. Som utomstående ska man inte lägga sig i beslutet. Man kan stötta, diskutera känslor, utan att försöka övertala någon annan. Jag önskar att någon hade sagt till mig att jag kommer klara mig själv. Mitt medskick till andra är att man aldrig är ensam.”

2018 skilde sig 23,000 par i Sverige. Siffran för samboförhållanden är ungefär dubbelt så hög. Det innebär drygt 120,000 personer, eller fler.

Nej, du är inte ensam.