Stark och motståndskraftig

Det som inte dödar, det härdar. Stämmer det verkligen? Ett brutalt, välkänt uttryck, dock mer eller mindre föga till tröst i svåra situationer.

Vi pratar oerhört mycket om hållbarhet dessa dagar, inom näringslivet och samhället i stort. Till den grad att begreppet börjar kännas urvattnat. De fyra grundpelarna inom hållbarhet handlar enligt FNs definition om miljö, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och anti-korruption.

Gott så, men vi pratar alltför sällan om mänsklig, känslomässig hållbarhet. I engelskan används begreppet resilience, om vår personliga uthållighet, eller, ja, hållbarhet.

Resilience betyder förmågan att återhämta sig från svåra erfarenheter och förluster, att anpassa sig och gå vidare, samt även att uppleva att växa som människa. Låt oss spela med orden: uthållig, genomhärdad. Det senare används för färg och lack, som härdat och blivit mycket motståndskraftig.

Vi har alla våra säregna personlighetsdrag på något plan. Någon har svårt för närhet, en annan kanske befinner sig på flykt genom hela livet. Oavsett vad som händer med oss i våra liv – Vi behöver kunna tackla vad än livets meny serverar för dagen. Inklusive en ’mental matförgiftning’. Inte sällan hör vi att det gäller att acceptera svårigheterna, att förlåta. Endast då kan man bli av med sin ryggsäck av betungande ilska, sorg, kanske också bitterhet. ”Älta inte” låter ibland budskapet.

Precis som med stress, finns det positiv och negativ sådan. Den skadliga negativa stressen skapas av sådant som vi inte kan påverka. Exempelvis att sitta fast i stillastående trafik, på väg till ett viktigt möte. Haken är att förstå vad man kan påverka, inklusive om man faktiskt kan påverka hur man själv reagerar och agerar i en situation eller process.

En före detta chef till mig, den bästa jag haft, berättade att hon i yngre år hanterat motgångar genom att gå ut på en rejäl ’grabbfylla’, i rätt sällskap får man hoppas. Detta skulle enligt henne vara en underskattad katarsis (känslomässig rening eller rensning från grekiskans katharsis), i kontrast till ett mer kvinnligt agerande att länge och väl analysera och fundera (älta). Exemplet leder mig in på temat manligt och kvinnligt agerande, vilket vi kommer att skriva mer om här på Endbright.

Jag funderar över vem som mest troligt är resilient, eller motståndskraftig. Den som har genomgått ett antal tuffa processer i livet, ett slags brandövningar, och därför vet var ’nödutgången’ är nästa gång det brinner och en situation måste hanteras. Eller den som levt i en stabil, trygg tillvaro i harmoni med sina närmaste?

Handlar det om arv eller miljö? Genetik eller social prägling? Personlighetsdrag såsom introvert, extrovert eller risktagande är genetiskt påverkade, men enligt forskning, har den genetiska delen rätt liten betydelse vad gäller vår personliga hållbarhet. Det är ju en god nyhet som vittnar om att vi kan öva upp eller på olika sätt påverka vår personliga hållbarhet.

Det som är allra viktigast är vår egen personliga historia, med tonvikt på anknytning och välfungerande personliga relationer. Mycket förenklat – hur älskade vi kände oss som barn blir en indikator på hur man klarar att hantera olika svåra situationer senare i livet.

Resilience är också, tack och lov då inte alla föds in i varma kärleksfulla hem, inlärda färdigheter som utvecklas i samband med mycket svåra men hanterbara erfarenheter (#det som inte dödar, härdar).

Dr Steven Southwick professor emeritus i psykiatri vid Yale-universitetet, menar att verktygslådan för att utveckla och underhålla personlig hållbarhet innehåller optimism, en mental inställning som i sig säkerligen präglas av och hänger ihop med de övriga ’verktygen’. Antagandet, återigen, är att detta är något som vi faktiskt kan påverka om vi intalar oss om det. Bland verktygen finns också en moralisk kompass, det vill säga att vi vet vad vi anser är rätt och fel och att vi tar ställning därefter.

Att tro på något, oavsett om det är spirituellt eller religiöst, har också visat sig värdefullt, och kan säkerligen kopplas till den moraliska kompassen. Om man vet var man står, är tendensen mindre att man tampas med diverse grubblerier. Att känna att man har ett syfte, och att man fokuserar på det som man faktiskt kan påverka är likaså viktigt, tillsammans med det allra tyngsta verktyget, ens sociala band, att ha ett personligt socialt nätverk.

Den andra goda nyheten är att två tredjedelar av alla som genomgår trauma, fungerade mycket bra igen på kort tid. Det betyder alltså att de flesta klarar sig bra, vad man än må vilja tro. Så härda ut, det kan göra dig mer motståndskraftig!

 

Zimmerman, Eilene (18.06.2020) What Makes Some People More Resilient Than Others

New York Times, tillgänglig här .