Ritualer – När det inte räcker att prata

Jag kastade…

… det handsnidade kinesiska träskrinet i väggen så flisorna flög. Det var en gåva från honom, och nu var det slut.

Vi har ritualer för passager och stora händelser i livet. Dop, konfirmation, bröllop, begravning. När en människa dör hålls en begravning med en rit för avsked. Vid en skilsmässa är det också något som dör, fast personen finns kvar, inte sällan med någon form av outtalat avslut. Skilsmässan känns som ett misslyckande för många, något skamligt som man inte vill visa upp. Hur man än beter sig så kvarstår ”tills döden skiljer er åt”, framför allt om man har gemensamma barn.

”Som ett brev på posten”

”Det är som en fysisk lag. Har du inte bearbetat det, så kommer det tillbaka som ett brev på posten,” säger Ingela Bendt, journalist och författare, som i början av 2000-talet skapade stor uppmärksamhet då hon skapade en icke-religiös mässa för skilda och separerade.

Bendt tog fasta vid att det också finns ett behov för ritualer och en fysisk markering på den process som separation och skilsmässa innebär. I sin bok Skilsmässa, ritualer vid separation skriver Bendt att känslor måste få lov att uttryckas, annars kan de spöka och leva sitt eget liv i dunklet inombords.

”Ordentligt avslut”

Det kan gå troll i undanträngda känslor, men som vi alla vet så spricker troll i solljus. Därför är det viktigt att få ett ordentligt avslut. Ritualer kan hjälpa oss förtydliga det som är viktigt, placera oss i nuet, där man faktiskt befinner sig. Traditionellt sker en ritual enligt att särskilt mönster, upprepat, men är egentligen inget märkvärdigare än en handling (en gest, ett agerande, något man gör med ett föremål), som har ett syfte.

Vi kan behöva utföra en handling för att få utlopp för det outtalade. Bendt förklarar att vi blir trötta på ord, att orden inte räcker till för att komma åt det viktiga. För att göra det måste vi göra något fysiskt, kopplat till beröring, den taktila känslan, känna med hela kroppen och bearbeta med hela vår person. Effekten kan bli att man hjälper sig själv att skapa mönster och omvandla tillvarons kaos till mening.

”Ta kontroll”

För det är just det som är så svårt – Att behöva hantera sådant som vi inte har kontroll över eller kan påverka. Och är det då inte skönt att göra något handgripligt, som man faktiskt har kontroll över? Kanske blir man omedvetet extremsportare, gräver ner händerna i lera, tänder ett ljus, krossar eller bränner upp något. Eller som Bendt gjorde, organisera en mässa med starka symbolhandlingar.

Så, ja, det kan hända att man efter att ha burit på en känsla under lång tid bryter ihop vid en drejskiva. Vad man nu än väljer att göra, kan en rituell handling ge två saker. Man gör plats för att sörja det förlorade, oavsett om det uttrycks som ilska, besvikelse eller annat. Bara det att göra något handgripligt kan förkorta läkeprocessen. Det blir också en markering både mot en själv och andra, ens närmaste, för att kunna gå vidare, se framåt. Det blir en del i själavården.

 

Bendt, Ingela; Skilsmässa – Ritualer vid separation (2015) Verbum. Finns genom info@ingelbendt.se