Nostalgifälla eller nyttig svartmålning?

Jag pratar skilsmässa och separation med Per Naroskin, psykolog, psykoterapeut, radiopratare och författare. När jag nyligen läste i Katarina Gospic bok ”Orädd” om medel mot destruktiva tankar, upplevde jag det svårt att förlika mig med idén om att man bara ska fokusera på det fina som varit i en tidigare relation, alternativt tänka bort de dåliga sakerna, för att därigenom prägla sig själv till positivt tänkande.

”Väcker tvivel”

Riskerar man inte då att hamna i en nostalgifälla? Om man hamnar i en nostalgifälla, kan det leda till att man börjar tvivla på beslut och ältar sitt ex? Jag tar upp frågan med Naroskin.

Det är svårt för många att acceptera att skilsmässa och separation är en sorgeprocess, menar Naroskin. Det är inte så farligt att bli ledsen och tänka på det fina. Det är samma process som när någon har dött. Man får integrera det som var fint i det som var jobbigt. En stor del av livet är både mörkt och ljust, vi måste förstå att se flera färger i paletten, för både vad man förlorat och vad man bygger upp, förklarar han.

När man tänker på det fina drabbas man naturligt av en förlustkänsla och sorg. Man måste få tänka negativa tankar. Det kan till och med vara hälsosamt. Naroskin är tydlig med att vi måste lära oss att det inte går att snabbspola framåt, att i en handvändning bara blicka framåt. ’Nice try’.

”Sargade”

Nyligen skrev jag om huruvida vår livsstil gör att vi numera inte klarar av att skapa och underhålla starka nära relationer, #tindertummen. Samtidigt känner många att skilsmässa är ett misslyckande, ett stigma. Jag frågar Naroskin om vi som ’sekunda’ skilda eller separerade personer inte automatiskt kan antas vara sämre på relationer.

”En kamp för alla”

Under de trettio år som Naroskin varit verksam, har han aldrig träffat par som skiljer sig lättvindigt. Alla kämpar på enligt sina individuella förutsättningar. Han känner inte igen påståendet att man skiljer sig i slit-och-släng-anda. Många gånger är skilsmässa ett bra alternativ.

”Bara för att man inte är lycklig, betyder inte det att man ska svartmåla sin partner. Hen är inte ond. Man kanske bara inte är kär längre. Dock, vår hjärna kan som en effekt av det kräva något för att göra ett avstamp. Då kan man (!) gott få ägna sig åt svartmålning en stund för att få kraft att bryta sig loss,” säger Naroskin lite provocerande, samtidigt som han är noga med att poängtera att det gäller relationer som inte kommit att bli utpräglat destruktiva, utan sådana där man kommit underfund med att man inte passar ihop och har utvecklats i olika riktningar med åren. Och självklart inte är konstruktivt att gräva ner sig och undra om man gjort fel.

Man måste vara lojal mot det beslut som man tagit. När man förankrat ett beslut är man mindre sårbar för grubblerier.”

Naroskin citerar Ingmar Bergman som intervjuades med anledning av att skilsmässorna ökade i Sverige efter att hans Scener ur ett äktenskap sändes i TV 1973: ”Det var roligt att höra!” skrockade Bergman.

”Hur:et”

Vi går igenom olika faser i livet, med olika belastningar privat och karriärmässigt. Exempelvis karriärval kan ske, införstått eller inte, på partnerns bekostnad, konflikter skapas och till slut bestämmer man sig för att gå skilda vägar. När relationen tar slut, gör vi en omvärdering av det som varit. Hur den avslutades färgar såklart hur man minns. Därför kan man inte nog betona hur viktigt det är att hela tiden prata med varandra i relationen. Hur mycket vi än kommunicerar, så kan det ta slut, men då är vi i alla fall mer uppmärksam på vad som sker, med mindre risk för chock.

”Skilsmässa i sig är varken ett misslyckande eller en lycka. Det handlar om hur man gör det,” avslutar Naroskin.

 

 

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in