När blixten slår ner…

Hur kan man bara….

Vända blad så där helt plötsligt och utan direkt förvarning?

”Ett faktum”

Det är givetvis svårt att både förstå och ta till sig när ens partner under en tid för sig själv bearbetat separationen och då passerat point of no return. Inget utrymme för dialog, inget utrymme för parterapi för beslutet är fattat. Man ställs inför ett fullbordat faktum, helt maktlös.

”Allt är som vanligt”

Det kanske inte kommer som en blixt från klar himmel att relationen går lite på sparlåga men därifrån till skilsmässa utan förvarning är långt. Har man dessutom någongång känt att det är något som skaver och frågat men fått svaret att ”allt är som vanligt, du inbillar dig bara” nöjer man sig ofta med det.

”Smällen”

Det är inte helt ovanligt att det finns en tredje part inblandad när det kommer så där plötsligt. Inte ovanligt men definitivt inte heller nödvändigt. Om det finns en tredje part inblandad blir ju ”smällen” dubbel och allt går oftast väldigt fort. Kanske den part som haft relationen vid sidan om flyttar ut omgående. Allt ställs på ända för den som står kvar.

”Försöken”

Eftersom det är en total livsförändring är det ju fullständigt naturligt att det blir en chock. Man tänker ”det här måste gå att lösa”,  ”det går över hen vet inte vad hen gör”. Kanske försöker man få med den andre på terapi.

”Reviren”

Det är väl inte rätt att använda benämningen revir men det är fullkomligt naturligt att känna så under processen. Det gör ont när någon ny plötsligt får tillträde till det fritidshus som ännu inte hunnit säljas. Det gör ont när de åker på semester till det som tidigare var er favoritort. Att känna både ilska och besvikelse över att det och kanske även att de åtminstone kunde ha väntat, så att man iallafall fått en chans att landa.

Det gör ont att skiljas från sitt hem om man inte har möjlighet att behålla det vid skilsmässan vilket många tyvärr inte har. Det gör ont med bodelningen, att skiljas från saker man tycker om även om de är materiella men det gör också ont om den andre visar ett totalt ointresse av det som en gång var ert, det som en gång var ni. Det är massor som gör ont.

”Det nya livet”

Mitt i allt det här ska man också hitta sin nya bostad och planera för allt praktiskt kring det. Beroende på i vilken ålder barnen är så kan det ju även innebära väldigt mycket framförallt känslomässigt men även praktiskt. Ett gott råd är att både man själv och barnen får hjälp. Ingen kan bära både sina egna känslor och sorg och samtidigt ge barnen allt stöd de behöver. En annan vuxen som de kan vara helt öppna med kan vara den bästa lösningen, exempelvis mor- eller farföräldrar.

”Barnen & den nya”

Hus, fritidshus, semesterorter – ja vad som helst inget är nog så känslomässigt svårt som när barnen ska träffa den nya. Här måste det få ta tid, skilsmässan har ju kommit som en chock även för dem. Om mamma eller pappa flyttat till en ny familj är det väldigt lätt att barnen tror att det är deras fel. Givetvis ska den förälder som lämnar hålla tät kontakt och den som blir lämnad får inte (hur sårad man än är) prata om det inför barnen. Det är barnen som måste få avgöra när de känner att de är mogna att träffa den nya och eventuella barn, ingen annan.

”Inte alltid så illa”

Det här är lyckligtvis inte det vanligaste scenariot vid en skilsmässa men det händer. Att det blir skilsmässa på grund av att den ena parten träffat någon ny händer inte alltför sällan. Förhoppningsvis har den part som lämnar en förståelse för vilken chock det blir för resten av familjen och agerar därefter.

Oavsett om det finns en annan part inblandad så finns det ju situationer där den ena parten bearbetat en separation under en längre tid. Samma typ av chock kan komma och man är inte i fas, det kan vara svårt att hålla jämna steg.

Ta all hjälp, allt stöd man kan och man måste tillåta sig att sörja men fastna i det. Om man känner att man är på väg att göra det så är det vettigt att hjälp för det är viktigt att man tar steg framåt i tunneln. Hur becksvart den än kan kännas till en början.

”Behandla andra”

Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Börjar du känna att det skaver och funderingarna om en separation börjar få få fäste? Skulle du vilja att din partner tog upp sina tankar så att ni kunde prata, kanske gå i parterapi? Det kanske ändå slutar med en separation men ni har givit relationen en chans. Oavsett vad det gäller i, under och efter en separation försök att i så stor utsträckning förhålla dig till att; Behandla andra som du vill bli bli behandlad själv. 

 

 

Känner du att det är något som skaver, att du kanske inte får ett uppriktigt svar när du frågar? Eller är det du som träffat någon ny och behöver inleda en process – en process du vet kommer att vara svår? Oavsett av vilken anledning du funderar på din relation och en eventuell separation så finns vi på Endbright här. Mejla oss på hello@endbright.se så tar vi det därifrån.