Moving on, moving up!

Du pratar med vänner om vad han eller hon sa och gjorde. Hur orättvist behandlad du känner dig och sveket som satt sig. Du vänder ut och in på allt i ett försök att förstå: ”Hur kan någon göra så!? Efter allt jag gjort, offrat och ställt upp med?”

Att få älta, analysera och ställa frågor är en del i processen att komma vidare. Men, vi kan också fastna om vi inte tar det ett steg vidare genom att fokusera på oss själva och vad vi vill med framtiden.

Att enbart prata om det som hänt ”där ute” är säkrare och gör mindre ont än att känna det som pågår här inne…

När vi koncentrerar energin på exet och hans/ hennes nya, vad de gör och planerar, familj och vänners misstag, liksom våra egna, förskjuter och fördröjer vi den egna läkningen. Vi är så sysselsatta av yttre omständigheter att vi missar det som behöver tröst på insidan.

Hur vi reagerar inför orättvisa, svek och händelser som inte går att påverka, kan hjälpa oss att se såret som behöver plåstras om. Gamla oläkta trauman kommer upp i dagen, så att vi en gång för alla kan förstå dem genom en vuxens ögon.

Det är inte farligt att känna och släppa fram känslor, så länge vi gör det i en trygg miljö med tillgång till mänsklig support. Vi är här för att leva så stort vi bara kan och du vill säkert också resa med lätt bagage…

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in