Mello lyfter ensamheten…

Linnea Henriksson…

…tog igår med oss på något helt annat än de mellanakter vi är vana vid att se under Melodifestivalens olika deltävlingar.

Borta var de förutsägbara skämten, glittret och ballongerna  och det var istället ett innehåll i hennes budskap.

I Sverige är det många som är ensamma och vi behöver bli snällare mot varandra. Tillsammans.

Så här skrev Linnea Henriksson själv i ett inlägg på Instagram några timmar innan hon skulle gå upp scenen som en av de tre programledarna för årets Melodifestival;

”Kom närmre, så jag förstår hur du mår. Gå, snälla gå inte ifrån mig” Så sjunger jag i min mellanakt ikväll. Ni vet, maktlösheten. Har både orsakat den och känt av den i mitt liv. Det tror jag vi alla har. När man slutar komma nära varandra.

Spontana impulsen när något gör ont är ju inte direkt att springa in i folksamlingen, det är att springa bort från den. Tänk om vi kunde ändra på det? Säga ”läget då?” och faktiskt önska oss ett ärligt svar.

Är rätt spänd inför ikväll. Har hela veckan varit rätt ledsen faktiskt, att repa låten har påmint mig om – livet – kort och gott, men nu är jag bara så glad över chansen att få prata om det här när vi är så många som samlats. Om värdet att göra just det, samlas. Och få komma varandra närmre.

Hur är det?

Den frågan både får och ställer vi ofta. Hur ärliga vi är när vi svarar beror väl till viss del på hur väl vi känner den som frågar men också på att vi ”ska” må bra och ha det bra för att duga. Tror vi. I själva verket går vi nog alla omkring och tror att vi förväntas må bra och att ingen egentligen bryr sig om hur vi mår. Det är nog rätt långt ifrån sanningen.

Den (o)perfekta bilden

Vi går mot en tid när vi faktiskt inser att den där perfekta bilden på Instagram inte är en verklighet. Inte något vi kan må dåligt över att vi inte har. Kanske kan man också börja se en trend där den typen av inlägg minskar, ja kanske till och med att närvaron på sociala medier totalt sett kanske minskar. Vi orkar inte längre arrangera och bearbeta bilder, för vem är det vi egentligen lurar?

Det är än så länge inte någon sanning men kanske en antydan till en trend,  att vi visar upp annat än den perfekta ytan och att vi inte riktigt känner samma behov av att synas hela tiden. Vi lägger säkert lika mycket tid på sociala medier men vi kanske blivit mer av betraktare än vad vi var innan?

Att sociala medier påverkar oss är en självklarhet. Vi lägger kanske osunt mycket tid på att surfa runt istället för att umgås. Vi behöver inte prata med varandra för att veta vad våra vänner gör. Vi påverkas av att se hur lyckliga och framgångsrika andra är. Vi påverkas av och kan känna oss som sämre föräldrar när vi ser bilder på hembakat till utflykten när man själv precis kommit ihåg att fixa matsäcken via ett inköp i sista minuten. Listan kan göras lång…

Hur vi påverkas kan man inte säga idag men vi kan nog vara rätt säkra på att när forskarna kan dra slutsatser så kommer vi att se skrämmande rapporter.

Ensamhet

Linnea pratade om ensamhet och om hur ensamma vi är i Sverige. Den icke självvalda ensamheten kan i värsta fall leda till en social isolering. Det känns för många på många sätt obekvämt att göra aktiviteter om man inte har sällskap.

Nästa vecka kommer som sagt mer om just den ofrivilliga ensamheten och olika tips på hur man kan ta sig ur den. Har du något som du kan dela med dig av och som hjälpte dig under en ensam period i livet? Hör gärna av dig i sådant fall.