Livet efter uppbrottet

Det är….

…väldigt få som går in i en relation eller ett äktenskap med en planering för vad som händer om det inte går som ni tänkt. De flesta av oss är i det skedet rätt säkra på att vi tillhör de 50% av alla äktenskap som inte slutar med skilsmässa. Det är såklart rätt inställning så länge man inte tar något för givet. Om en skilsmässa är en process, är vårt förhållande är vårt familjeliv då ett löpande projekt? Ett förhoppningsvis livslångt projekt. Ett oromantiskt sett att se vårt äktenskap och drömmen om den livslånga kärleken på, absolut, men kanske ett klokt sätt? Siffrorna talar ändå sitt tydliga språk, sorry to say…

”Våra roller och vårt engagemang”

Häromdagen skrev vi om våra olika roller i Familjen AB och våra relationer inom familjen. Hur kanske det praktiska eller det som vi själva tycker är kul (eller inte kul) styr vårt engagemang.

”Det juridiska”

Vissa tror att så länge de har till exempel ett äktenskapsförord eller annan juridisk dokumentation på plats så är de förberedda på en skilsmässa. Visst man ska inte underskatta vikten av det juridiska, bråk om pengar ser vi tyvärr alltför ofta vid skilsmässor men det är definitivt inte ”good enough”. Där är så mycket mer att hantera, både för stunden och över tid.

”När det brakar”

Du ska givetvis inte ha som utgångspunkt att din relation kommer att braka men det är ju tyvärr ingen högoddsare att den gör det. Plötsligt står du där, troligtvis med ett varannan veckas liv och då är det fotbollsträning oavsett om man vill eller inte. Det kan nog de allra flesta av oss anpassa oss till men, igen, allt det där andra? Det är mycket mer än externa aktiviter. Det handlar om de viktiga relationerna och vårt vardagsliv i det nya Familjen AB och hur detta kommer att fungera i det långa och kort loppet.

Låt oss säga att du varit en förälder som kanske inte alltid varit så närvarande. Jobbet har tagit för mycket tid och när du väl kommit hem var du trött och hamnade kanske framför nyheterna och fastnade där. Inte en alltför ovanlig situation och visst, vardagslivet är många gånger både tröttsamt och jobbigt och om din partner har mer ork kanske det är lätt att låta det ske… Sitta kvar och inte riktigt orka ta dig tid att hjälpa till med läxorna, prata om vad som hände i skolan, fråga vad ditt barn funderar på eller kanske oroar sig för. Men blir du då en förälder som på riktigt känner och förstår ditt barn? Och om vi nu skall bli stereotypiska: Är detta en typisk företeelse hos primärt män?

Det är väldigt mycket svårare att komma ikapp med den ”riktiga” relationen med ditt barn än att kunna anpassa sig till att stå vid fotbollsplanen.

Frånskilda, uppgivna män som har problem i förhållandet till sina barn efter skilsmässan beskriver Johan Kling respektive Per Pettersson i sina romaner. Hur de väljer att leva livet vidare efter skilsmässan är däremot helt olika.

”Att satsa allt”

Nu sitter du där, vid matbordet med ditt barn och det förut så självklara samtalet runt matbordet finns inte längre kvar. Dina försök till frågor möts med skepsis och det blir lite stolpigt. Har ni kanske inte heller haft möjligheten att hitta ett boende i samma område så att livet med dig innebär att bästa kompisen inte längre bor granne är förutsättningarna självklart ännu svårare?

Alla barn kommer på olika sätt någon gång använda ”mamma respektive pappa-kortet” för att få som de vill men om du känner att relationen och vardagslivet inte är som det var eller som du önskar så kommer orden ”Det är alltid bättre hos mamma” att sticka som knivar och du kommer oundvikligen känna dig otillräcklig.

I boken Lycka av Johan Kling får vi läsa om David som efter sin skilsmässa satsar allt på sin dotter sin dotter Fia och ändå verkar det inte vara tillräckligt. Han avstår till och med ifrån att gå in i en ny relation för att han är rädd för att det skulle göra relationen med Fia ännu svårare. Men ovanpå skilsmässan – det stora misslyckandet – vill David inte riskera att ytterligare något ska gå fel. Men det var kanske den sämsta vägen även om författaren menar att alltför många är alldeles för ovarsamma och snabba med nya partners i relation till sina barn. Det är lite av ett tankeexperiment som Johan Kling gör i boken där han som en slags förpliktelse vill ägna hela sitt åt att göra det absolut bästa möjliga för dottern.

”Ett helt motsatt val”

Den norske författaren Per Pettersson berättar i sin bok Män i min situation om hur den äldsta av döttrarna en tid efter skilsmässan meddelar att de inte kommer att komma till honom mer. ”Utan att blinka avstod jag från rättigheter som uppenbarligen var mina, men jag kunde inte kräva dem på något de inte ville ge. Det kunde jag bara inte”. Det var som om jag föll och föll… och blev någon annan än den jag varit, jag blev en annan far.”

Det tog sex år för Per Pettersson att skriva boken och orsaken till det var rädslan för att trampa fel, gå för nära det han och döttrarna upplevt. Att det skulle bli för smärtsamt.

Efter sin skilsmässa levde Per ett vanligt varannan veckas liv när han träffade en ny kvinna. En kvinna som bodde på landsbygden och som absolut inte kunde tänka sig att bo i den stadsmiljö som Per och döttrarna levde i. En situation som omöjliggjorde det vanliga livet eftersom bondgården långt så långt bort att det inte fungerade rent praktiskt. Per måste göra ett val. Han älskade ju sina döttrar över allt annat på jorden men de skulle  ju i en framtid flytta hemifrån. Han väljer kärleken och livet på landsbygden vilket innebär att ansvaret för vårdnaden fördelas om. Under en tid kommer de till Per och den nya kvinnan varannan helg innan den äldsta dottern meddelar att de inte kommer att komma mer och Per tappar den nära kontakten med sina döttrar.

Författaren är medveten om att det var ett egoistiskt val men slits samtidigt mellan frågan om det inte är rätt att ta emot kärleken när man får den.

”I vuxen ålder”

Nu i vuxen ålder har döttrarna många gånger återkommit med detta till sin pappa. Det har blivit som ett öppet tema som de gemensamt behandlat om och om igen.

Per har förklarat hur han tänkte och att han var tvungen att göra ett val. Döttrarna har accepterat hans förklaring men de har inte förlåtit honom för hans val, speciellt inte den äldsta dottern. Samtidigt när de är tillsammans, och när de pratar med varandra så är det ju den kärleken som är, säger han.

Vi lyfter både man -och kvinnoperspektiv här på Endbright, och allt däremellan. Vuxna och barn därtill. (Läs gärna Charlottes senaste inlägg om hur barnen blir fastklämda i ett system som inte är tillräckligt.) Och, en sak är att tala om, dryfta och försöka förstå vad som händer och alla de saker som måste hantera när och om man tar steget att separera. En annan är själva förloppet när man är i en separation. Och, inte minst… vad som händer sen. Inte bara 1 år senare, utan det kan handla om 5, 10 och 15 år senare. En skilsmässa påverkar ju inte sällan så många fler än de två individer man varit i en kärleksrelation. Över tid. I livets olika skeenden.

Vi har bland annat fått tips om, och kommer lyfta perspektivet om man skiljer sig med vuxna barn. Har ni några andra tankar eller önskemål kring ämnen ni vill att vi lyfter?

 

 

 

 

 

 

 

 

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in