”Det som inte dödar oss gör oss starkare” eller ”Man kommer ut starkare på andra sidan” eller ”Tro att du kan och du är halvvägs där” und so weiter… De peppande uttrycken från omgivningen kan vara många när man går igenom ett uppbrott. Och väl så svåra att ta till sig utav. I mitt fall blev många av dessa klämkäcka lydelser snarare trasiga klichéer.

En som än mer krasst slår sönder dessa uttryck i sin skildringar av den egna skilsmässan är Rachel Cusk. I boken Efterbörd tas vi igenom en separationens resa, men där till slut efterdyningarna bäddar för ny sådd, precis som uttrycket efterbörd i sin parallella bemärkelse insinuerar. 

Vår skribent Christian Daun har i en dialog med just Cusk utforskat några av skilsmässans starkaste karaktärsdrag. Jag kan verkligen rekommendera att läsa de otroligt ”spot-on” formuleringarna i deras samtal;

”…människor har sällan förmågan att förlikas med förlust så omedelbart. Istället måste man gå igenom processen, förändras av den, och detta nödvändiga lidande som är en så mystisk del av människan, är nog särskilt svårt att acceptera i modern tid.”

”En stor del av det moderna samhället är utformat för att undvika lidande. Skilsmässa är ett exempel; inställningen att man inte ska behöva genomlida den smärta som ett olyckligt äktenskap vållar, är relativt ny. Därför är skilsmässans konsekvenser, moralitet och själva natur till stor del outforskat territorium.”

Vi är komplexa varelser, den saken är säker. Cusk är, igen, sann sina krassa konstateranden men hon har en poäng;

”Jag har förlitat mig på lidande som förmedlare av insikter.

Ja, nog gör det håll-käften-så-ont att gå igenom ett uppbrott. Det är en sorg av rang. Och klyschorna står sig väl. Men nog fan kommer man ut starkare på andra sidan.

Nu tar vi och vänder vår bästa sida mot 2021, eller vad säger ni!?

Gott nytt år,

Charlotte