Lesson learned. Now what?

Att vakna på morgonen och vara tacksam över att man ändrat sitt liv och inte slösar mer tid på att stanna i en dålig relation, men man blir ändå extra påmind eftersom det råkar vara ens tidigare bröllopsdag.

Samtidigt då lite irriterad över att datumet för det bröllop man lagt bakom sig bränt sig fast, trots att det känns som ett annat liv.

”The beginning”

Ett bröllop som inte alls blev som man tänkt sig och därför blev inte bröllopsdagarna det heller. Ett bröllop som skulle vara ett vackert minne att bära med sig resten av livet som istället blev stressigt, blekt och fullt av kompromisser.

Kompromisser om allt, för att tillgodose någon annans önskemål eller preferenser. En känsla av att den blivande äkta hälften inte riktigt verkade särskilt nöjd eller glad inför det ni var på väg att göra. En känsla som man övertalade sig själv var nervositet och man lät förnekelsen ta överhanden, trots att man längst inne visste att det var något helt annat än nervositet. Den där stenen som skav i skon…

”Hoppet”

Och även om bröllopet nu inte blev det man vare sig drömt om eller sett framemot så fanns hoppet och en vilja, en stark vilja att det skulle bli bra ändå. Man valde en strategi att alltid se saker från den ljusa sidan, valde att hitta något positivt i allt – no matter what.

Det hade självklart kunnat vara ett magiskt och vackert sagobröllop, det hade inte ändrat någonting av de där känslorna på morgonen. Man är fortfarande glad men ett litet sting av ledsamhet infinner sig. En sorg över att man har varit den person som trott att relationen verkligen skulle hålla hela vägen. Trots att den ju inte hade de rätta förutsättningarna.

Äktenskapet har dött och uppbrottet ett faktum men med sig har man både erfarenheter och lärdomar. Life Lessons. Lesson learned. 

Om man nu varit med om det här, varför inte dela med sig och ge tips och råd om vad man ska tänka på innan man gifter sig? Det är precis det Crystal Jackson har gjort;

”Att veta varför”

Det första man måste veta är anledningen till att man gifter sig. Gör man det för att det är ett naturligt nästa steg, för att det finns förväntningar eller för att det känns tryggare att vara gift? Anledningen är viktig.

Man måste också veta varför man gifter sig med just den här personen. Man behöver ett riktigt bra svar och att bara säga ”av kärlek” räcker inte. Man behöver också kunna se och förstå skillnaden mellan kärlek och anknytning eller ”codependence” (beskrivs kanske bäst som att man av olika anledningar är beroende av varandra). Att förstå det här är viktigare än något annat.

Bestäm dig för om det är den episka kärleken vi alla drömmer om eller om det är så att det är ”good enough”. Den där stora kärleken finns, men den finns bara där om du inte gift dig med någon som var ”good enough”. Ingen vill väl bli vald för att man är tillräckligt bra, inte du och inte någon annan heller så varför göra så mot någon annan? Vi behöver tro på en kärlek som kompletterar något som redan är fungerande och som gör oss till den allra bästa versionen av oss själva.

Den där stora, episka kärleken begär inte att vi ska sluta vara oss själva för att få existera fullt ut i relationen.

”Rådgivning”

I den bästa av världar skulle vi gå och få råd innan bröllopet, det skulle kunna vara ett bra sätt för att få dig att svara på frågorna om varför. Men hur vanligt är det att dra sig ur när bröllopsplaneringen är i full gång? Visst, det händer och hur svårt det än må vara så är det ju ett bättre alternativ än att fullfölja och såra senare.

Det finns däremot mycket att vinna på att ta hjälp tidigt, så fort man börjar känna att något skaver. Innan man kommit så långt in i relationen och eventuella problem cementerats finns det också en större vilja att hitta gemensamma lösningar eftersom man månar mer om att få äktenskapet att hålla.

”Lita på vännerna”

Förutsatt att du inte är omgiven av negativa vänner som inte gillar någon (vilket förhoppningsvis är ovanligt) och vännerna inte gillar din partner så finns det troligtvis en väldigt bra anledning till det. Att gifta sig med någon som vännerna inte gillar eller någon som inte gillar vännerna är en varningsflagga som signalerar att du med all sannolikhet har problem framför dig.

”Opposite attracts”

Hur ofta hör vi inte uttrycket ”opposite attracts” och kanske t.o.m. tycker att det finns något lockande med det. Men det slår allt som oftast tillbaka, lite som en boomerang. Det är farligt att underskatta vikten av gemensamma intressen. Vi behöver inte ha precis samma passion för varandras intressen, men tillräckligt för att vi ska ”go the extra mile”, ge dem en ordentlig chans och ha respekt för eventuella olikheter.

”Quirks”

Var ordentligt uppmärksam på egenheter. Dom kan vara väldigt charmiga, till en början. Men saker vi kan uppfatta som just charmiga och älskvärda då i början kan senare bli en riktig källa till frustration.

Det är viktigt att förstå skillnaden mellan egenheter vi kan leva med och de med ”red flag” som vi antagligen inte kommer att stå ut med.

”Time change all of us”

Det är lätt att tro att man alltid kommer att vara den man är, speciellt om man gifter sig när man är ung. Men vi är inte samma personer hela livet. ”Life happens”. Förhoppningsvis lär vi oss, växer och utvecklas konstant genom livet. Det riktiga problemet uppstår om vi inte riktigt befann oss ”on the same page” till en början och sedan utvecklas åt lite olika håll eller om den ene kanske inte utvecklas alls utan förblir densamme. Det krävs jobb för att växa tillsammans och även för att tillåta den person man älskar att växa i en ny och kanske annorlunda riktning.

”Undvik att undvika”

Finns det något i relationen som man inte tittar lite djupare på, så är det troligtvis något man undviker. Det är inte bara ett bevis på man är konflikträdd när man undviker utan också en form av förnekelse. Förr eller senare kommer det ikapp.

”Att älska sig själv”

Femtio procent av alla äktenskap slutar inte med skilsmässa, det är troligtvis fler än så. Men kan inte en anledning till det vara att vi inte riktigt känner oss själva innan vi börjar leva ihop med någon annan?

Vi behöver vara själva, utan någon relation innan vi kan vara tillsammans med någon på ett sunt och bra sätt. Vi behöver känna oss själva och älska den personen för att på riktigt förstå vad det är för liv vi vill leva. Att uppskatta vårt eget sällskap är väldigt viktigt för att kunna må bra i en relation.

”Bagaget”

Vi har alla ett bagage och det måste vi hantera. Det är inte någon annans jobb att ta itu med det och att med sig det in i äktenskapet kommer definitivt inte hjälpa till att få det fixat. Oavsett om vi går hos en terapeut, läser självhjälpsböcker eller jobbar på negativa sidor så behöver vi se personlig utveckling som en prioritet för livet. Det vi inte tar itu med kommer att påverka relationen, och inte på något positivt sätt.

”Fokus”

Fokusera på äktenskapet inte på bröllopet! Det spelar ingen som helst roll hur mycket man planerar och organiserar inför bröllopet om man inte först frågar sig vad man har för förväntningar på äktenskapet och att det överensstämmer med partnerns.

Det läggs ofta väldigt mycket tid, energi och resurser på själva bröllopet och man tror att själva äktenskapet är enkelt. Men att få ett äktenskap att fungera kräver arbete och vilja. Det handlar om att lära sig att hitta ett gemensamt sätt att leva, kunna jämka när det krävs, att ha högt i tak och hitta balansen för vad man behöver för sig själv och för oss som par.

”Inga garantier”

Ibland händer det att det inte funkar, kanske trots att det finns kärlek kvar. Att vara gifta innebär inte mer garanti än något annat. Även om vi gjort relationen legal och lovat att älska varandra i nöd och lust så gör det oss inte säkrare på relationen.

Allt det egentligen betyder är att man valt att visa sin kärlek och berätta för omvärlden att man är beredd att verkligen satsa på relationen. Och om det inte funkar? Förhoppningsvis har vi lärt oss något och fortfarande väljer att vilja älska igen.

”Normer och planer”

Vi har en tendens att lägga fokus på att sätta en etikett på relationer. Det finns en förväntan på att vi ska förlova oss, gifta oss för att sedan skaffa barn. Men varför? Gör vi det för att det på något sätt förväntas av oss, att det är normen även om det kanske inte så man egentligen ville ha det.

Runt om oss finns det lyckliga gifta par, lyckliga singlar , vänner som är lyckliga över att de är föräldrar och dom som aldrig velat bli det. Nästan alla kommer fram till att livet inte följer en detaljerad plan men det funkar riktigt bra ändå. Om vi dessutom fortsätter att se till att vi lär oss och utvecklas så kommer det att funka mycket bättre än det vi faktiskt hade en plan för.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in