Kroppen har koll, vare sig vi vill eller ej

Skilsmässa = trauma

Det sägs att, efter dödsfall, så hamnar skilsmässa eller separation högst upp på skalan av vad som anses vara ett trauma man går igenom. En livskris. (Ja, det är vi säkert många som kan skriva under på…) Nej, det är inte bara soldater som varit ute i fält, varit med om och bevittnat förfärliga ting som drabbas av PTSD, även om detta självfallet fruktansvärda sammanhang. Denna typ av trauma drabbar helt vanliga människor som är med om något då, livet såsom man trodde det var, totalt omkullkastas. Att ta till sig av händelseförlopp, att hantera det och att ta sig vidare är ofta ingen enkel match. 

Men, trauma är trauma. Det är ingen tävling som man ”vinner”. Har man det tufft och konsekvenserna blir så omfattande så är det ett faktum man måste försöka möta. Och hur svårt man har det och vad det baseras på är högst individuellt. Det svåra är ofta att just möta, och erkänna, problemet. För sig själv och för sin omgivning. Vi lever ju i en värld där vi är mästare på att kamouflera, försköna och sätta ett skimrande filter på vår tillvaro. 

Det är också fascinerande hur trauma sätter faktiska spår hos oss, både fysiskt och mentalt. Det är inte förrän man förstår och kan förhålla sig till detta som man kan påbörja en läkande process och ta sig vidare. Denna boken läste jag i somras. Den tar (tog för mig) ett tag att ta sig igenom, och jag fick gå tillbaka ibland, läsa om. Men den gav mig helt nya perspektiv i denna frågan. 

 

 

Bästa,

C

 

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in