Tillåt dig hjälpen…

Det är….

… svårt att ta in och förstå den situation som Karolina befunnit sig i under så många år. Och det utan att någon förstått hur inlåst och begränsad hon varit, under så många år.

”Det klassiska”

Allt började när Karolina träffade Stefan. Hon var 16 år och han var drygt 10 år äldre, hon hade aldrig tillhört de där tjejerna som hade haft lätt att få killar så hon blev väldigt smickrad över att han var intresserad av henne.

De blev ett alltmer etablerat par, men det fanns en liten hake. Karolinas föräldrar och äldre syster var inte odelat positiva till pojkvännen, något hon till en början helt bortsåg ifrån. De tyckte att han visade tendenser att vara kontrollerande och att Karolina tappade viktiga relationer med sina vänner eftersom Stefan inte alls gillade när hon ”hellre spenderade tid med dem än med honom”.

Under gymnasietiden var det för roligt att umgås med vännerna och de bröt upp, men han fortsatte att ”uppvakta” henne och dök upp både här och där. För att göra en lång historia kort så blev de ett par igen, något hon med facit i hand verkligen ångrar.

”Den successiva avskärmningen”

Sakta men säkert blev de alltmer avskärmade. Karolina träffade sina vänner mer och mer sällan. Stefan hittade massor av fel på både vännerna och sedan också på familjen. När hon blev gravid så flyttade de ca 15 mil bort till en mindre ort på landet och då blev det mer eller mindre en ren isolering. Karolina hade heller inget körkort så hon var helt beroende av Stefan för att överhuvudtaget kunna ta sig någonstans.

”En tom plånbok blev ingen plånbok”

Nyinflyttad på landet och gravid – inte så stora möjligheter att få något jobb. Stefan skötte sin egen firma hemifrån så det var han som stod för hela hushållsekonomin. Då behöver man väl ingen plånbok, eller? Den var ju ändå tom så den tyckte Stefan inte att hon behövde. Det kändes ju inte rätt men hon tänkte att det kan väl gå, jag har ju faktiskt inga pengar just nu. Att den där plånboken både skulle vara tom och borta i nästan 15 år hade hon inte en tanke på då.

”Inga nära grannar”

Under drygt 10 av de 15 åren ihop bodde de i ett hyrt hus som låg relativt isolerat så de hade i princip inga grannar. Iallafall inga nära grannar och definitivt inga de umgicks med. De umgicks inte med någon efter ett tag. Inte ens Karolinas familj. Nu var hon helt ensam men fogade sig efter det. Stefan hade ju aldrig varit den som umgicks i några direkta sociala sammanhang och nu skulle hon ju bli mamma så det var fokus på det.

”En ny rutin”

Ida föddes och de var lyckliga föräldrar men nu kom ytterligare en underlig sak i de vardagliga rutinerna. När det var dags att åka iväg för att handla gjorde Karolina som vanligt iordning inköpslistan, de åkte alla tre iväg till ICA men när de kom fram tyckte Stefan att hon och Ida skulle stanna i bilen. Det gick snabbare så. Att det skulle bli en permanent rutin och att hon skulle få sitta kvar i bilen och vänta i ytterligare 14 år, det fanns inte i hennes tankevärld.

”Alltid tillsammans”

Karolina och Stefan  spenderade precis all tid tillsammans. Nästan alltid hemma, om han behövde åka iväg på något som hade med det egna företaget att göra så var hon med. Ibland i bilen, ibland vid hans sida men hon var aldrig ensam. När föräldraledigheten var över så tyckte Stefan att det var bättre att hon var hemma, det var ju dessutom svårt att få jobb. Transporter till och från jobbet skulle ju han behöva stå för eftersom hon inte hade körkort så det var helt enkelt ingen idé att hon jobbade (!). Hon förblev hemma.

Visst, de gjorde någon utlandsresaresa någon gång under alla år tillsammans men även då var de själva och umgicks inte med någon på resan. Kanske om någon frågade om de fick slå sig ner vid bordet men sedan undvek Stefan dem under resten av vistelsen. Hon kan inte säga att Stefan var svartsjuk, eller visade några sådana tendenser allt bottnade säkert i hans egna dåliga självkänsla. Han behövde känna att han bestämde och att han hade kontroll.

”Etablerad hemmafru”

De fick två barn till i relativt snabb följd och Karolina var nu en etablerad hemmafru. Hon skötte allt i hemmet och han skötte det egna företaget. Apropå det vi skrev om i inlägget om ekonomiskt våld så hade Karolina ingen som helst insyn i ekonomin och Stefan hade inte avsatt en enda krona för pensionssparande till henne visade det sig när den oundvikliga skilsmässan äntligen blev av.

”Flytten som förändrade allt”

Det uppstod en möjlighet för Stefan företag, en möjlighet som innebar att de var tvungna att flytta. Bort från landet och bort från isoleringen, nu skulle de bo i ett område med grannar. Barnen fick kompisar precis intill knuten och det blev omöjligt för Stefan att ”hålla alla dörrar stängda”. Barnen sprang in och ut, men inte Karolina. Hon beskriver det som att Stefan verkligen ansträngde sig för att undvika alla former av kontakter med grannarna. Han ville inte ens sitta ute på altanen och t ex grilla för då skulle ju någon kunna komma förbi.

Men eftersom barnen hade fått kompisar så blev de hembjudna till ett av barnens föräldrar. Alla såg ju att de var hemma i princip jämt så det var omöjligt att tacka nej. De gick på middagen och Karolina kände inte igen Stefan överhuvudtaget. Han var trevlig, han var rolig och de hade en riktigt trevlig kväll. Men att det räckte med ett glas vin för Karolina, om hon nu tvunget skulle ha något alls, fick hon veta när hon kom hem (!). Inte argt, inte hotfullt utan ”bara” ett tydligt direktiv.

Vid något tillfälle var Karolina ute och fixade lite i trädgården när grannen från middagen kom förbi. De pratade lite kort innan hon skulle vidare. Stefan som sett det från fönstret ville veta i detalj vad de pratat om. Det var lite jobbigt att bli förhörd så där så Karolina började undvika att vara i trädgården när andra grannar var ute och om hon såg att grannkvinnan var på väg någonstans så gick hon in för att undvika att hon stannade till.

Att de levde sitt egna och isolerade liv hade blivit naturligt för henne, även om hon självklart inte hade valt att ha det så själv.

”En misstanke gror”

Karolina och Stefan bjöd aldrig tillbaka. Men grannarna bjöd ännu en gång in dem, den här gången för ett glas vin på terrassen. I området trodde ju alla att Stefan var en trevlig och rolig kille och det var han vid de tillfällen han kort stötte på grannarna. Däremot hade de nog bilden av att jag var en tillbakadragen och ganska tråkig person, säger Karolina.

Vid det här tillfället blev ett glas vin både två och tre. Stefan blängde på Karolina och ”visade” att hon skulle tacka nej till påfyllning. När det tredje glaset knappt var påbörjat för Karolinas del reste sig Stefan plötsligt upp och konstaterade att de måste gå hem. Hans ”blängande” på Karolina och den abrupta avslutningen hade inte gått grannarna förbi.

”Första sprickan”

Vid ett tillfälle kom barnen hem och frågade om inte de kunde få åka med grannbarnen och bada. Det var omöjligt att säga nej när kvinnan, hennes barn och deras egna barn stod där. Följ med du också sa kvinnan och det blev ännu en gång omöjligt för Stefan att säga nej så Karolina följde med.

När de varit vid badplatsen ett tag ville barnen ha glass. Det hade såklart Karolina inte tänkt på. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga så hon mumlade något om att hon måste ha glömt plånboken hemma. Där och då ”köpte” grannfrun det, för vem kunde tro att en kvinna på 40 år inte hade en egen plånbok?

”En insikt föds”

Umgänget fortsatte att vara högst sporadiskt och det var främst under sommarmånaderna som de umgicks med grannparet. Stefan undvek det i största möjliga mån men ibland träffades de. Karolina börjande känna ett stort förtroende för grannfrun och såg vilket annorlunda liv hon levde jämfört med hennes eget. Hon hade fortfarande ingen plånbok, ingen mobiltelefon och satt kvar i bilen när Stefan handlade. Det kunde ju inte fortsätta så, att hon inte tjänade några pengar var ju ett val Stefan hade gjort.

”Ett jobb”

Varför jobbade inte Karolina? Den frågan hade hon inget bra svar på när hon plötsligt fick den av grannfrun, som samtidigt berättade att hon  hade behov av extra hjälp i sin butik. Det ville hon verkligen, komma ut och jobba lite. Hon gick hem och pratade med Stefan som var helt emot det, det visste hon att han skulle vara. Hon tog det stegvis och menade (lite försiktigt) att det kanske skulle både verka märkligt och nästan oförskämt att tacka nej. Efter ett tag gick Stefan motvilligt med på att hon skulle jobba ett par timmar då och då.

”Lirka upp låset”

Karolina började jobba tillsammans med grannfrun. Hon hade ju ingen direkt erfarenhet så det var enkla arbetsuppgifter, men som hon uppskattade att ha sin egen sfär. En känsla hon inte kunde minnas när hon haft senast. En vänskap utvecklades och ett allt större förtroende för grannfrun växte fram.

Karolina beskriver det som att grannfrun fick lirka med ett o-oljat gammalt lås. Egentligen vill nyckeln funka men den är så illa underhållen att det inte går. Grannfrun började försiktigt och respektfullt ställa någon fråga då och då. Oftast undvek Karolina att svara på själva frågan, eller så lindande hon in svaret. När hon i efterhand tänker på det så var det inte av rädsla eller för att skydda Stefan som hon undvek att svara ärligt – hon skämdes helt enkelt för svaren.

”Ketchupeffekten”

Det tog många arbetspass tillsammans innan det som brukar kallas för ketchupeffekten inträffade. Karolina berättade allt, inte bara de små grejerna utan precis allt från den första tiden tillsammans och ända fram till där de stod bakom butiksdisken i grannfruns butik.

Grannfrun blev tyvärr inte chockad även om hon inte förstått att det var riktigt så illa. Hon blev däremot det stöd och den språngbräda Karolina behövde för att bryta upp. Ensam är inte stark, det är verkligen Karolinas berättelse ett bevis på.

”Uppbrottet”

Karolina hade inga förhoppningar om att uppbrottet skulle bli enkelt men att det skulle bli så svårt hade hon definitivt inte föreställt sig, när hon väl tog mod till sig att bryta. Stefan tog till alla medel för att hindra Karolina ifrån att bryta upp. Alla, utom fysiskt våld.

”Barnen som vapen”

Det första vapnet Stefan tog till var barnen. Han stormade ut i vardagsrummet och berättade för dem att deras mamma skulle lämna dem. Att hon inte längre ville bo med dem. Han var ju en mästare på manipulation så han lyckades självklart att vända barnen emot henne. Se henne som den som förstörde deras familj och övergav dem. Det tog många år innan relationen med barnen blev vad den varit. För Karolina har det varit smärtsamma förlorade år.

”Ekonomin som vapen”

Efter ett liv utan plånbok och utan insyn i ekonomin stod Karolina som en riktig förlorare vid skilsmässan. Hon hade ju sitt extraarbete men det kunde hon ju inte leva på. Hon skulle ju heller inte kunna få någon vettig bostad eftersom hon inte hade någon fast anställning.

Hon hade inte några vänner som hon tillfälligt kunde flytta till så hon hade egentligen där och då bara två alternativ; stanna kvar eller ringa hem och säga som det var. Även om de inte haft kontakt på många år skulle de säkert ställa upp. Men det fick bara vara en tillfällig lösning eftersom hon inte ville tappa kontakten med barnen.

”Påtryckningar”

Även om Stefan, som vid förra uppbrottet drygt 15 år tidigare, inte dök upp så utövade han påtryckningar och drog sig inte för att låta barnen vara avsändare av dessa. Men hon hade bestämt sig, hon måste stålsätta sig oavsett vad, annars skulle hon aldrig få tillbaka kraften igen att ta sig loss.

Men det kostade mycket i form av att bitvis faktiskt tro på att hon var en usel mamma som övergav sina barn, en egoist som bara tänkte på sig själv och andra liknande anklagelser som Stefan riktade mot henne.

”Telefonsamtalet”

Att ringa hem till mamma när man är över fyrtio år och be om att få flytta hem är inte lätt. Det är ännu svårare om man levt i en lögn och inte haft kontakt på många år. Men en mamma är en mamma, Karolina var välkommen och flyttade dit. Det var lite stelt i början för givetvis fanns det en viss besvikelse från mammans sida att kontakten brutits. Att hon inte fått vara en del av Karolinas liv och inte fått träffa sina barnbarn gjorde givetsvis ont.

Här kom den äldre systern att spela en väldigt viktig roll, både som stöd för Karolina i separationsprocessen men också för att bygga upp relationen med hennes mamma igen.

”Ett halvår av kämpande”

Det tog ungefär ett halvår innan Karolina hade ordnat ett jobb och en bostad i samma stad som Stefan och barnen bodde. Det hade kanske kunnat gå fortare men allt kring skilsmässan gjorde henne nästan utmattad. Hade hon inte haft barnen att kämpa för och stödet från grannfrun, mamman och sin syster hade hon aldrig orkat att ta sig igenom det.

Stefan köpte ut henne från huset i samband med skilsmässan och hon vet nu att det var en väldigt bra affär för honom. Han påstod att lånet var högre än det var och värdet detsamma som när de köpte det. Hon orkade och förmådde inte att sätta sig in i det då och lät honom överta huset och lånet. En dyrbar eftergift.

Några möbler från huset ville hon inte ha eftersom det bara skulle förknippas med Stefan. Hon ville bygga upp ett nytt hem, med nya möbler till sig själv och barnen. Några pengar för möblerna fick hon aldrig och hade hon inte fått hjälp så hade han inte heller släppt in henne för att hämta sina personliga ägodelar. Hon var ekonomiskt en total förlorare men hellre det än att jag stannat kvar säger hon.

”Barnen i fokus”

Karolina var säker på att hon aldrig skulle träffa någon ny man och hon var inte intresserad av att göra det heller. Det enda viktiga var att bygga upp relationen med barnen igen. Visa att de var hennes fokus till 100%, visa att Stefan hade fel som manipulerat dem att tro att hon övergav dem.

Det tog tid, barnen var till en början både arga och ledsna och ville ibland inte ens träffa henne. Lättast var det med den äldsta dottern och svårast med den yngsta, men det fick ta den tid som krävdes, hon kunde ju inte kräva att de skulle förstå.

”Idag”

Det har snart gått sju år sedan grannfrun fick Karolina att på riktigt förstå det orimliga i hennes livssituation. Snart sju år sedan hon talade om för Stefan att hon ville skiljas. Han försöker inte längre manipulera henne att komma tillbaka. Ett år efter skilsmässan hade Stefan en ny sambo och det har, faktiskt, gjort vägen till ett bättre liv lättare.

För Karolina tog det fem år innan hon insåg att hon nog inte ville leva ensam resten av livet, det insåg hon när hon genom vänner träffade Krister. Krister är Stefans raka motsats, på alla sätt och vis. Han är kärleksfull, omtänksam och de har väldigt kul ihop både själva och tillsammans med andra.

Relationen med barnen är idag bättre än den var innan skilsmässan. De har idag en lycklig mamma som de ser på med en helt annan kärleksfull respekt.

”Våga fråga”

Ibland kan vi få en känsla av att det är något som inte stämmer, en gnagande känsla som inte riktigt släpper. Men oftast är vi alldeles för finkänsliga för att fråga om allt är ok. Vänd det där med finkänslighet till att visa omtanke och fråga på ett finkänsligt sätt istället.

Personen kanske bara väntar på att någon ska fråga, rädd för att själv ta upp det eller vet inte hur man ska ta upp det. Kanske får du ett undanglidande svar men känslan förstärks. Fråga igen om ett tag, personen kanske behöver lite tid för att bearbeta din fråga.

”Inte ensam”

Den här berättelsen kan låta både uppdiktad och osannolik. Det är den tyvärr inte och ännu värre är, är att Karolina långt ifrån är ensam om att ha levt i ett långvarigt destruktivt förhållande. Att inte ha en plånbok, att få sitta kvar i bilen och vänta när inköpen på ICA görs och vara helt isolerad är lika mycket misshandel som den fysiska misshandel vi ofta ser framför oss när det pratas om misshandel i hemmet.

Karolina hade en låg självkänsla redan i början av förhållandet med Stefan, något han konsekvent utnyttjade och hennes självkänsla blev lägre och lägre. Men det fanns en person som kände att något inte stämde och som ”vågade” fråga och som sedan var ett fullständigt ovärderligt stöd för Karolina under hela processen. Du kanske också kan vara en den personen. Eller i alla fall vara den som vågar fråga…

En liten bokrekommendation för den som vill läsa mer: Helvetet jag kallade kärlek, av Lena Bivner.

Befinner du dig i en situation där det är en osund maktbalans som tar sig uttryck i form av psykisk, fysisk eller ekonomisk misshandel? Acceptera det inte, du har inte gjort något fel och ska inte skämmas. Ta hjälp, det kommer att vara det första och viktigaste steget till ett bättre liv. Vi på Endbright finns här av just den anledningen, vi stödjer och hjälper dig hela vägen.

 

*Karolina och Stefan heter egentligen något annat.

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in