Inte bara Brexit

Om man blickar ut i övriga världen så ser vi allt fler exempel på att man i olika länder ”luckrar upp” traditionsbunden formalia gällande äktenskap. Precis som så mycket annat i vår värld så är väldigt mycket föränderligt, i en helt annan hastighet än tidigare. Sakta men säkert så tycks detta allteftersom spilla över på hur vi lever, och inte lever, tillsammans som individer och i våra relationer.

Vi har tidigare skrivit om hur man ändrat lagen i Danmark, där man nu måste genomgå en slags motsatt hindersprövning, innan man formaliserar sin skilsmässa. 

I indien, såväl som i 20+ länder med en majoritet av muslimsk befolkning, så har man tagit ett annat grepp och förbjudit det som kallas ”triple talaq”, en form av direkt, omedelbar skilsmässa. Även detta steg visar på att man inom många kulturer och religioner är nödgad att anpassa sig till den tid och de normer vi lever med i idag. Inte minst när det gäller jämställdhet mellan könen. Läs om detta här

I Storbritannien kommer man nu även införa en ”no-fault legislation” vilket innebär att man kommer kunna skilja sig utan att det är någons specifika ”fel”. Man kommer även att, precis som i många andra länder, införa en betänketid om 6 månader. (Detta gäller i Sverige om man har barn under 16.) Man menar att detta skall undvika långa utdragna processer när man tenderar att skylla på varandra och på så vis kan man undvika infekterade relationer på sikt. Läs mer om detta här. 

Något att ha med sig här är att man i många länder tvingas dra processer högt upp inom rättssystemen vilket innebär, utöver mödosamma och tidsödande processer, en belastning rent ekonomiskt. Både för den privata ekonomin och för den offentliga sektorn. 

Men låt mig vidmakthålla, skilsmässa är inget begrepp som bör populariseras, eller bli någon slags trend. Det är inget som bör tas lättvindigt, utan kan ofta innebära stora kriser, sorg och bekymmer för stora som små. 

Men, som vi på Endbright vill lyfta, är skilsmässa och separation något som sker dagligen och det är en verklighet som man trots allt måste förhålla sig till. Och kunna få ta hjälp i när och om det sker. 

Kanske är det så att vi snarare borde tänka över hur man ”återuppfinner äktenskapet” istället? Denna institution som är så djupt cementerad i våra sinnen, och som därtill är en enorm kommersiell industri. Ställer denna industri till det i hur synen på hur en ”perfekt” relation eller äktenskap skall vara, och hur kan vi istället förändra detta till en mer realistisk, verklig bild? 

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in