Något hände under besöket i Örebro som fick mig kraschlanda, i absolut misströstan. Relationen hade havererat totalt. Plötsligt slog det mig. Mina föräldrar bodde i Örebro när de skildes en gång i tiden, och jag och min bror var nästan i samma ålder som mina egna barn då det hände. Jag tror inte på ödet, men känslan var klart ödesmättad. Sådan far, sådan son. Äpplet faller inte långt från trädet....