Går skilsmässa i arv?

Något hände under besöket i Örebro som fick mig kraschlanda, i absolut misströstan. Relationen hade havererat totalt. Plötsligt slog det mig. Mina föräldrar bodde i Örebro när de skildes en gång i tiden, och jag och min bror var nästan i samma ålder som mina egna barn då det hände. Jag tror inte på ödet, men känslan var klart ödesmättad.

Sådan far, sådan son. Äpplet faller inte långt från trädet. Rent fysiskt börjar vi likna våra föräldrar allt mer ett par år efter trettio-sträcket. Vi speglar kroppsspråk och uttryckssätt. Och inte bara det, det sägs också att vi till viss del dras till personer som påminner om ens förälder.

Tills nyligen antogs barn till skilda föräldrar till större utsträckning också gå ett skilsmässoöde till mötes. Har man levt i ett hem med konflikter, ansträngda relationer med ett destruktivt känsloliv och svag kommunikation, påverkar det ens eget beteende och emotionella bandbredd negativt.

Skilsmässorisken bestäms redan under uppväxten

 Kloka betraktare talar om två kritiska saker som färgar vår förmåga att hantera relationer, och därmed benägenhet till skilsmässa. För det första, känslomässiga sår som kan avgöra hur man reagerar eftersom man i utsatta lägen tar till beteenden man hade som barn. Yes, det inre barnet finns alltid där! För det andra, hur man uppfattade sina föräldrars relation. Om föräldrarna hade en till synes bra relation försöker man sedan själv i vuxen ålder efterlikna den. Det kan dock vara en förenklad bild som etablerats i ett barns ögon och som kan innebär svårigheter att exempelvis tackla konflikter, om motsättningar i hemmet systematiskt sopats under mattan för att bibehålla en lycklig fasad.

Ska vi tro på denna förklaring påverkas skilsmässorisken framför allt av uppväxtmiljö. Föräldrarna lär oss hur man navigerar i omvärlden. Hur man får uppmärksamhet, hur man tacklar rädsla. Om man får höra att allt kommer att gå åt skogen, börjar man tro att det mesta är farligt, att man inte kan lita på sina medmänniskor.

Vi kopierar föräldrarnas beteendemönster

Antingen formas man av sin barndom på ett sätt som gör att man säkert upprepar sina föräldrars misstag. Eller, så kan effekten bli tvärtom. Man ger sig ’den’ på att inte bete sig på samma sätt. Men, det i sig kan också slå bakut. Är man alltid orolig för att en konflikt ska uppstå, vilket man till varje pris vill undvika, drar man sig istället tillbaka och slutar kommunicera. Har man traumatiserats som barn, skapas kontrollbehov i senare ålder.

 Kan man komma undan sin egen historia?

Men arv då? Ja, faktiskt. Skilsmässa kan snarare vara genetiskt betingat, enligt en undersökning från 2017. Grunden för detta antagande är att adopterade personers skilsmässobeteende mer liknar deras biologiska föräldrars snarare än adoptivföräldrarnas. Därför kan det vara lämpligare att fokusera mer på personliga (men samtidigt genetiskt betingade!) drag som förknippas med skilsmässa, såsom negativt känsloliv och okontrollerade beteenden.

Arv eller miljö?

Oavsett om man tror på arv eller miljö, så tycks det mig som om det ändå är två sidor av samma mynt. Det genetiska arvet påverkar beteendet, som skapar miljön som baseras på relationer människor emellan. Ju äldre jag blir, om man nu kan fortsätta säga så när man redan är i medelåldern, desto mer övertygad blir jag om att det smartaste man kan göra för att utröna eventuella negativa odds för ett äktenskap/samboskap, är att sätta ett rejält finger på pulsen på sin respektives föräldrar.

Orsak och verkan

Brottsprovokation är förbjudet i Sverige, men om man flyttar över konceptet till privatlivet så kanske det finns en potentiell nytta. Är man redan i en fas där man funderar på skilsmässa eller är mitt upp i processen, är det inte läge att provocera fram en laddad belägenhet för att observera svärföräldrarnas beteende. Men det hade säkert varit lärorikt. Kanske vi inte kan komma undan vår egen historia, men vi bör förstå dess påverkan, för att rättrådigt kunna tackla den. Orsak och verkan.

 

Referenser:

Davis, Jessica (15.03.2019) Women turn into their mothers when they reach 33 Harpers Bazaar finns här

McNeill, Brian, (04.10.2017) Why does divorce run in families? The answer may be genetics Virginia Commonwealth University finns här

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in