Går det att motverka december-stressen?

Igår skrev vi om december månad som den mest stressiga månaden på året. En stress som ställer höga krav på oss själva och inte sällan våra relationer.

Vi frågade Endbright’s psykolog Helena Kubicek Boye om några tips på vägen för att redan nu, i den mån det går, motverka stressen och minska kraven på oss själva och våra relationer.

Vilka är dina bästa tips för att minska december-stressen?

Börja med att fråga dig själv vad det är som stressar dig?

Är det praktiskt stress? Vad kan du då göra åt den, kan du planera bättre? Vad kan du ta bort eller minska ner på? Vad är needs to do eller nice to do? Be om hjälp. Det är något många behöver öva sig på. Eller delegera, lämna över ansvar på andra omkring dig. Människor blir ofta glada av att både hjälpa till och att vara delaktiga.

Är det emotionell stress? Då behöver du se över den, vad är det som gör dig orolig. Försök då att ifrågasätta den. Se vad du kan påverka och vad du behöver öva på att acceptera. Sortera upp dina känslor och försök sätta ord på dem.

Är det yttre stress? Ta tag i det som stressar dig, är det omgivningen, andras förväntningar, försök att förhålla dig till dessa. Sätt gränser, avgränsa och berätta hur du vill ha det. Se till dina behov och inte bara andras behov.

Hur hanterar jag kraven på mig själv och min relation på bästa sätt?

Vem sätter kraven på dig? Är det du själv eller är det omgivningen? Kraven på oss själva är ofta högre än vi skulle sätta på någon annan. Så var din bästa vän och ge dig själv råden du skulle ge någon du verkligen älskar. Kommunicera så mycket det går i din relation och planera hur ni ska ha julen så det blir okej för er alla. Och det finns ju inget rätt eller fel sätt att fira jul.

Hur bemöter jag barnens förväntan?

Prata med barnen. Lyssna på dem. Validera deras känslor och tankar. Låt de vara med och bestämma en del av firandet så de kan känna sig delaktiga. Om julen blir annorlunda i år så är det såklart förståeligt att de blir ledsna och din uppgift som förälder är givetvis att vara vuxen och stötta barnen i detta. Dina känslor får du hantera med andra vuxna eller via professionell hjälp.