Jag gissar…

… att det inte bara är jag som har svårt att fokusera i dessa tider?

Det är ingen lätt match att försöka balansera dels intaget av information i skuggan av Corona, men kanske merså att balansera sina reaktioner och hur man förhåller sig till rådande läge. Och sedan, ovanpå det, insåg jag häromdagen – kontrollmänniska som jag är – hur och vilka effekter detta, de facto, omedvetet har på oss.

Helt plötsligt finner jag mig stundom i ett läge av apati. “Snap out of it, fortsätt jobba, tillbaka till dina rutiner”, försöker jag säga till mig själv. Eller så är jag tidvis fullständigt förvirrad och hittar varken nycklar eller telefon (trots att de självfallet ligger på samma plats som alltid, vilandes trygga i sin tillvaro till uppenbar skillnad från undertecknad). Och det här med sömnen som jag ständigt tjatar om. Vissa dagar gör jag gamla trogna insomnia sällskap, och vissa nätter kan jag toppa över 10+ timmar. What’s going on?

Jag fann viss trygghet i att förstå att det inte bara tycks vara jag som upplever det här. Väl medveten om att jag, och många av oss, är klart och tydligt kapabla av att analysera, och sätta vår situation i perspektiv så gav mig just denna läsning mig en välformulerad vinkel. (Och tro mig, jag har fått min beskärda del av tung sorg och förlust i livet, såsom många andra i Endbright’s community)

“Synnerligen varierande sinnesstämning”

Ja, vi bor i Sverige. Det verkar ändå finnas viss kontroll på läget. Ja, jag har tak över huvudet och mina nära och kära är tillsynes friska. Ja, jag har ett arbete, en inkomst (även om den här endbright-grejen stundom känns som att hoppa från ett stup…). Ja, solen skiner och jag är evinnerligt tacksam för så mycket i min tillvaro och i min omgivning.

Men, så har vi andra sidan på myntet. Den stora osäkerheten. Alla de omkring mig som har förlorat sina jobb. Alla de som kämpar i sina relationer just nu. Alla de som har någon som faktiskt är sjuk, eller än värre, som håller på eller har förlorat någon till Corona. Och inte bara Corona. Alla andra bekymmer och sjukdomar har ju inte försvunnit. Och när världen väl öppnas upp igen, var står vi då? Hur mycket plåster och lappande och lagande kommer behövas? Och hur lång tid tar det?

Besinna dig Charlotte, tagga ner. Innan jag går i fullständig spinn lyckas jag sansa mig själv. Över morgonkaffet läser jag i dagens tidning ord som vår ärkebiskop Antje Jackelén uttalar;

“Vi skall inte skyla över att det är orons tid, men det är också besinningens tid där vi kan reflektera.”

Oavsett om man är kyrklig eller ej, så har hon en poäng. Vi kallpratar både här och där med vår social distancing gentemot vår, om än begränsade, omgivning och påtalar hur många bra saker som kommer att födas ur denna kris. Hur saker sätts i perspektiv. Dessa meningar har blivit det nya väder-snacket (för där där kan vi ju knappast klaga, solig påsk och allt…). Men, att verkligen nu ta sig tillfället i akt och reflektera. När får man någonsin den chansen igen, någonsin?

“Syfte, Tolerans & Accceptans”

Jag tänker mycket kring syfte, tolerans och acceptans. Vad ger lycka? Vad definierar lycka? – Det visar sig för övrigt att man faktiskt kan studera “Lycka” som koncept. Läs om detta här. Men kanske än viktigare, är att lära sig “lida rätt”. Att lära sig hur vi hanterar stora som små tuffa och jobbiga situationer. Det här med att förhålla sig…

“Back on track…”

Men ikväll, oaktat allt ovan, då kommer min superfokus tillbaka! Varför? – Jo, vi kör ju ytterligare ett gratis webinar med Michael. Denna gång talar vi om livet efter skilsmässa. Up’s and Down’s. Allt det man måste hantera, praktiskt och mentalt. Utan att dra alltför stora paralleller så finns där många likheter i hur vi hanterar den egna krisen som separation eller skilsmässa är, med den rådande krisen vi just nu alla lever i och försöker förhålla oss till.

 

 

För anmälan till kvällens webinar, klicka på denna länken eller om du redan är medlem i Endbright, kan du klicka dig till anmälan direkt här.

Hoppas vi ses.

//Charlotte