Egoist eller Överlevare?

Vem är…

… egentligen en egoist?

Vår intuition är aldrig fel, sägs det. Vi ska lita på den där inre rösten som talar till oss. Den brukar ha rätt. Men hinner vi höra oss själva genom allt överflöde av information och mediabrus nu för tiden?

Våra känslor berättar egentligen allt som vi behöver. Vad som är bra eller dåligt för oss, vad som får oss att utvecklas och trivas, hur vi vill utmanas, samtidigt som vi vill känna oss uppskattade och älskade.

”Tid, förändring och förutsättningar”

Ett gott äktenskap tål tidens tand. Så ser vi nog fortfarande på saken. Vi är tävlingsmänniskor, vill ej betraktas som förlorare, som oförmögna att ha en relation, emotionellt och socialt handikappade. Eller kanske inte ens tillräckligt älskvärda?

Även de allra bästa relationerna kanske inte är menade att vara för evigt.

Vi förändras ju hela tiden som människor, och med det så även förutsättningarna för den där magkänslan vi har när vi vaknar på morgonen, eller på småtimmarna.

”När problemen kommer upp till ytan”

”Du vet inte vad du missar. Du är egoistisk och vill bara rå om dig själv. Jag vill inte ha ett varannan-vecka-liv. Tänk på barnen, snart är vi igenom de här svåra åren!”

Man har känslomässigt och mänskligt på alla plan redan siktet på EXIT, men hejdas i dörren på väg ut. ”Kanske är jag en egoist? Fattar jag inte mitt eget, och allas bästa?”

Det kan vara först när vi hamnar i en kris, må det vara genom yttre omständigheter såsom i nuläget med Covid-19 pandemin, eller i fall av exempelvis uppdagad otrohet, som ett problem blir gripbart. För det är först när frågan blir synlig som den går att lösa.

”Känslomässig återvändsgränd”

Det finnas alltid en överhängande rädsla för ensamheten, det okända. Men vill vi stanna i en känslomässig återvändsgränd, där vi är ensamma tillsammans?

Enligt ordboken är en egoist en självisk person, som endast har sina egna intressen för ögonen. Utifrån teorin att man bryr sig om andra människor bara för att deras välmående eller goda humör gynnar oss själva i någon mening, så tja, då kanske många av oss är egoister. För mår ens motpart bra, så mår man själv bra, men den är långt ifrån läget där det finns känslor av tvång, skuld eller rädsla med i spelet.

Även de bästa av äktenskap kan behöva leda till skilsmässa. Det är inte fel eller klandervärt att vilja ha något nytt, något annat. Det är dock fel att inte lyssna på sig själv.

 

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in