Dysfunktionell eller bara mänsklig?

Jag läser en recension av den amerikanske författaren Jonathan Franzens nya roman ”Vägskäl”. I sina romaner “Frihet” (2010) och “Renhet” (2015) har författaren tidigare utforskat den amerikanska medelklassens sk. dysfunktionella familjer, nojjor och egenheter. Det är just det ”dysfunktionella” som Franzen gärna och ofta berör. 

Det är en balansgång, för absolut, slår man in ”dysfunctional family” på google kommer definitioner som innefattar psykiskt och fysisk våld, missförhållanden för barn samt föräldrar som inte är kapabla att ta hand om sig själva, än mindre barn. Men, jag fastnar i texten vid vad Franzen säger när han uttrycker sitt problem med själva begreppet. ”Från början betydde det att barnen inte fick mat eller att föräldrarna gick på droger men det blev ett begrepp som i stort sett appliceras på alla familjer”, säger Franzen (Sydsvenska Dagbladet, 24 oktober) Han fortsätter; ”Det är en vanlig familj! Familjer är komplexa.”

Ja, men precis just så. Människor är komplexa. Således är familjer komplexa. Och inte minst är den moderna och framtida familjebilden komplex. Och det måste den få vara. 

Bara för att det en gång i tiden, redan på medeltiden, skapades en bild av hur en familj skall vara, vad är det som då säger att man är dysfunktionell när denna bilden luckras upp eller inte passar i mallen? Och luckras upp, det gör den i allra högsta grad. Vi lever idag inte med samma religiösa förväntningar, kvinnoroller, ekonomiska incitament som förr, och således följer våra familje-upplägg dessa förändringar. Familjen är idag, inte vad den var. Den är inte ens den bilden av en familj som jag, 80-talist, växte upp med.

Såklart vill vi undvika olycka, besvärligheter, destruktiva förhållanden och allt elände som kommer därtill. Jag spelar inte ner de många tragiska och förfärliga tings om kan te sig i relationer Det ser vi inte minst som jobbar inom Endbright. 

Men, den tid vi lever i nu är ett paradigmskifte. Aldrig förr, inte minst med en puff från en pandemi i ryggen, har relationer och icke-relationer varit så i fokus. Vi trevar, försöker, testar och hittar successivt nya former att leva ihop eller isär. Bonusfamiljer, stjärnfamiljer, särbo, fambo, kollektiv för singelföräldrar och många andra forum växer fram.

Vi gifter oss i mindre utsträckning, och vi skiljer oss i allt högre utsträckning. Om något har vi blivit varse om att det inte finns några garantier då normer sedan urminnes tider är omöjliga att leva upp till. Dags att skapa nya strukturer, anpassade efter en nutid och framtid. 

Därtill, dag för dag lär vi oss att rubricera, bemöta och forma språk kring sådant som vi förr inte kunnat möta. Me Too rörelsen öppnade upp för att en mängd olika frågor och begrepp fick komma ut i det fria. Det var en start på något större. Psykisk misshandel, ekonomiskt våld är två begrepp, i relationer, som vi knappt talade om för blott några år sedan. 

Det är både lätt och svårt att leva. Märkligt vore om detta inte fick speglas och ta plats i våra relationer och familjebilder, utan att det för den delen behöver vara dysfunktionellt. Det är snarare fullt mänskligt. 

//Charlotte

Behöver du hjälp med din separation eller skilsmässa? Vet du du inte var du ska börja, eller behöver du stöd för att ta nästa steg? Är du osäker på processen, och behöver ett bollplank för att kunna lägga en plan?

Då är vår Divorce Planning rätt för dig. Första konsultationen är gratis!