Jag fann mig själv i samtal om självvärde och självkänsla i fredags. 

Slår man på wikipedia, får man upp följande; ”Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är”

Vidare handlar självkänslan merså om hur man ser på sin egen person eller kapacitet, till skillnad från självförtroende, som menas ligga mer grundat i prestationer. 

Många som hör av sig till oss har en självkänsla som, på ett eller annat sätt, fått sig en törn. Antingen står man inför ett uppbrott, och är osäker på sin egen förmåga att ta sig igenom processen, eller så vacklar man inför den nya mark man skall beträda, i skuggan av ett uppbrott. Nya, okända vägar, där man är osäker på om benen (självkänslan) bär längs med resans gång.

Att tvivla på sin egen kapacitet är djupt mänskligt, tämligen vanligt, och ibland nödvändigt. Att få känna att man ibland är lite ”tunt på det” kan, i många fall, ge den knuff man behöver för att ta det där extra djupa andetaget, sträcka på ryggen ännu en centimeter och ta sig an den utmaning man står inför. Vi lär oss, stärks och blir mer kunniga så. Avtrycken samlas sedan i vår egen kassa där vi bygger likviden, marginalen, som tar oss igenom ytterligare tuffa situationer. För tuffa situationer kommer vi alltid att stå inför, mer eller mindre, på ett eller annat sätt. Så att bygga marginal, försöker jag ofta tänka, är klokt när jag jobbar på och är chef över min egen bank. 

Vi har tidigare dryftat meritokrati i relationer, då grundat i ett perspektiv kring hushållssysslor (!). Mitt kloka samtalssällskap i fredags poängterade mycket riktigt, i ett större perspektiv, att meritokrati som system är viktigt för samhället eftersom det i grunden driver samhället framåt genom att sätta strävan efter kunskap och upptäckt i centrum. 

Men, hur ser den personliga meritokratin ut? För visst är det där vi måste börja? Självkunskap och egenupptäckt; Hur vi förhåller oss till oss själva.

Där någonstans börjar ju allt. Relationen till oss själva. A1. Lära sig att gå innan man börjar springa. First thing’s first. Lägga grunden. En väsentlig grund för att att klara av käftsmällen/-arna, oavsett vem som svingat första slaget. 

En av våra relationsexperter, Michael, har i helgen också uttryckt sig kring självvärde. 

”Lämna förhållandet… som ständigt får dig att förhandla bort ditt självvärde”

Vidare talar han om vikten i att vara emotionellt självförsörjande så att man inte riskerar att bli alltför beroende av andra människors bekräftelse eller agerande. 

Som Michael uttrycker det, att vara emotionellt självförsörjande innebär bl.a att kunna hantera frustration, inte vara kroniskt beroende av andras råd, att stå ut med ensamhet och vara kapabel till självreflektion och således kunna lita på den egna instinkten, den ack så berömda magkänslan. 

Så igen, oavsett hur man svingades in i sitt uppbrott, att bygga upp den egna kraften och de egna meriterna är ovärderligt och grundläggande.  

För att läsa mer om våra rådgivare, noga utvalda i sina ämbeten och efter sin erfarenheter, läs mer här. 

Fin kväll på er,

Charlotte