Minns ni frågan om Tindermännen? Om inte, så kan ni friska upp minnet här. Och sedan blev det en hetsig debatt där ett tag…

Så, idag läser jag en artikel i Sydsvenskan som talar om en ny avhandling i nationalekonomi, av Sanna Ericsson, där hon lyfter fram att risken för våld ökar när kvinnan tjänar mer. 

Hennes tes, menar hon, ”stärker teorin om ”male backlash”, manlig bakslagseffekt, och innebär att när en kvinnas ekonomiska position stärks i förhållande till hennes man omdefinierar det balansen mellan parterna och strider mot de traditionella könsrollerna.”

Hon förklarar vidare att vi är på intet sätt klara med jämställdheten då denna sk. bakslagseffekt tros just drivas på av att män känner sig hotade och halkar efter.  

Detta är onekligen oroande och förskräckligt i de fall man kunnat påvisa att det är på just detta vis, och där sambanden mellan fysiskt våld och denna effekt är konstaterad. I Ericssons rapport lutar hon sig bl.a. på sjukhusjournaler. 

Djävulens advokat; Är det så att när män blir hotade så blir våld snabbt ett redskap? I denna avhandlingen handlar det som sagt om fysiskt våld, men är det så att män är mer benägna att agera mer med våld i dess olika former när hotande och under press? Vi får väldigt många mail där kvinnor skriver in och berättar att sedan den stund de berättat för sin män att de ämnar lämna relationen, så har ett rent helvete brutit ut. Vi talar psykologiskt våld, manipulation, härskartekniker och kränkningar av olika slag.

Idag klarar kvinnor, de facto, sig själva; Utbildning, ekonomi, föräldraskap och karriär. Frågan om anknytning finns där i föräldraskapet, självfallet, och det forskas friskt inom ämnet. Men, oavsett, de traditionella könsrollerna är inget man vaskar av sig på en generation, det är uppenbart. Och som jag är inne på i denna artikeln, kanske behöver män bättre redskap, guidning och hjälp från tidig ålder i att kunna hantera just de ”nya” könsrollerna? Jag och Michael Larsen brukar ju ibland tala om att inför ”relationskunskap” på schemat. 

Jag har själv sett och upplevt många exempel på ”male backlash” både i arbetslivet och privat, och det är klart beklämmande att läsa om denna typ av rapporter som Ericson lagt fram. Jobbet är långt ifrån klart, och troligtvis kommer det ta några generationer innan detta planats ut.

Klart är dock att föräldraskap såväl som partnerskap i en relation är något alla, på ett eller annat sätt, gör sig förtjänta utav. Gör man inte jobbet själv, kommer det ingenting tillbaka. Ger man inte, så får man inte. Det är inte alltid kvantitet som styr, utan kvalitet. Är man inte lyhörd, öppen för kompromiss, eller villig att sätta sig själv i andra hand från tid till annan, så blir det snabbt ensamt. 

Känner du igen denna problematik, man som kvinna? – Maila oss gärna och dela på hello@endbright.se.

 

//Charlotte