Att skiljas efter halva vägen (eller mer)

Sedan millenieskiftet har antalet skilsmässor för de över 60 år fördubblats. Några olika faktorer sägs ligga till grund för detta.

Vi lever allt längre och allteftersom vi lever längre och orkar mer så tycks vi, inte helt oväntat, prioritera att vilja leva fritt, fullt ut och vårda den egna lyckan längre.

Samhället i stort är också mer förstående idag. När barnen är vuxna och utflugna så kanske det blir än mer uppenbart att man inte vill leva ihop. Eftersom där oftast inte finns små barn i bilden finns således en större acceptans i att ”bryta upp”. Man ser att man, med alla familjemedlemmar i vuxen ålder, kan underhålla familjebilden oavsett. 

Idag finns också en större acceptans från just de vuxna barnen. I de undersökningar som gjorts är det alltmer tydligt att vuxna barn i större utsträckning stödjer sina föräldrars beslut. Många vuxna barn tillkännager att de inte vill att deras föräldrar skall känna sig olyckliga, ensamma eller sitta fast i en dålig relation utan snarare hitta möjligheter till ny lycka, nya glädjeämnen och nya relationer. 

En intressant aspekt här är att Sverige tycks skilja sig från andra länder och kulturer där ens föräldrars kärleksliv och relationer anses vara mer utav en familjeangelägenhet. I Sverige ges föräldrarna en större frihet och de vuxna barnen har färre åsikter på sina föräldrars liv här. 

Men, där finns även en hel del potentiella hinder och utmaningar. Saker som tidigt och förebyggande kan vara klokt att tänka över, även om man aldrig hamnar i situationen. Nu eller om flera år framöver. 

Som tidigare etablerat så har kvinnor fortfarande lägre disponibel inkomst än män på det stora hela, även om kvinnors inkomst successivt ökar. För inte alltför längesedan under 1970-talet, var sysselsättningsgraden var avsevärt mycket högre för män än för kvinnor. År 1970 låg sysselsättningen för kvinnor på 60% varpå den idag ligger kring 80% för kvinnor och kring 85% för män.

Icke blott bör man ha med sig detta i ett eventuellt äktenskapsförord (läs mer om detta i ett tidigare inlägg) men man bör dessutom se över sitt pensionssparande och vilket upplägg man har här. Har man under många år haft en lägre eller utebliven pensionsgrundande inkomst (men kanske haft annan försörjning) så kan detta slå tillbaka i det fall man hamnar i en infekterad skilsmässa efter många års äktenskap. 

Är det så att man vill fortsätta jobba efter 65, vilket blir allt vanligare (igen, av naturliga skäl) så kan det vara svårt att ge sig ut på banan igen om man inte prioriterat en karriär tidigare på grund av familjesituationen. Detsamma kan gälla utbildning, som åsidosatts till fördel för familjen och det tidigare gemensamma hemmet. Bara att få fram ett uppdaterat CV, hålla sig ajour med LinkedIn och andra plattformar som idag är vedertagna kan vara en utmaning.

Dessutom, för många innebär en skilsmässa i senare ålder en ny typ av ensamhet. En ensamhet som man inte är van vid och inte alltid vet hur man skall hantera. Vissa uppskattar och trivs med den nya ensamheten och ser det som en nyvunnen frihet, medans det för vissa kan upplevas tufft.

Idag finns det alltfler sociala forum som ämnar hjälpa och engagera just de över 60 år och som skapar sig en ny tillvaro. På tiden kan tyckas. Dock, de är alltför få i Endbright’s mening, och utan fokus på att hjälpa individer i dessa situationer. Skilsmässa eller separation är långt ifrån en företeelse för 40-åringar med småbarn (även om denna grupp står för flest skilsmässor idag) och support måste kunna finnas till därefter. Ca. 2000 par med båda parter över 60 år skilde sig i Sverige under 2018.

Med risk att låta banal och att ta till väl använda klyschor… Livet är här och nu. För alla. Och dessutom, livet är ingen, och borde inte vara, en transportsträcka oavsett om man är 20, 40 eller 65.

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in