Att rycka plåstret

Jag är nog inte ensam…

…om att känna någon eller kanske vara den personen själv som har ett ständigt gnagande dåligt samvete till sitt ex.

Med jämna mellanrum ringer min syster till mig men det är inte bara för det där vanliga systersnacket. Utan för att få bolla och höra att hon inte behöver ha dåligt samvete. Dåligt samvete för att hon sa nej när att hennes ex velat komma över när det var hennes vecka. Eller för att hon inte ville att han skulle följa med till Skansen. För att hon inte tycker att det känns bra att ha en semestervecka tillsammans.

Exemplen är många och det är lätt att hamna i situationer där man nästan känner sig egoistisk även om man vet att det inte är så. Men det man förstår i teorin är inte alltid detsamma som känslan är i praktiken. Precis så är det med min syster. Hon vet att hon har ”rätt”. Hon vet att hon inte är egoistisk när hon säger nej – men tycker med jämna mellanrum att det är skönt att både få prata av sig om det och få det bekräftat.

Hon visste när de separerade att hennes ex hade ett begränsat socialt nätverk. Att han till en början skulle bli lite ensam de veckor han inte hade sonen. Men hennes fokus låg, precis som det ska, på att separationen skulle bli så smidig som möjligt för att i allra största mån underlätta för sonen.

Hon tycker att de lyckades att genomföra separationen på ett bra sätt. Bättre än hon förväntat sig eftersom det kanske inte riktigt var det hennes ex ville. Båda hade sonens bästa för ögonen så det mesta gick smidigt – det är egentligen efter själva separationen som det blivit lite jobbigare än hon trott.

De skildes som vänner och med det som utgångspunkt tycker hennes ex att de ska fortsätta att vara vänner. Att umgås som vänner. Det är sällan en bra idé – iallafall inte för nära inpå en separation. I just min systers situation är det viktigt för hennes ex att bygga upp ett socialt nätverk och just därför är det viktigt att hon sätter gränser. Om han tillåts att vara med under hennes veckor så finns det en risk att han inte bryr sig lika mycket om att skaffa nya vänner och intressen. Hon skulle alltså indirekt göra honom en otjänst.

Min syster vet det här och det gör nog alla som har det där gnagande dåliga samvetet men oavsett det så är så viktigt att få det bekräftat. Att få höra att man inte är en egoist eller ”dålig människa”. De känslorna kan annars lätt komma lite då och då, inte sällan hjälper hennes ex till så att hon får dem. Det blir därför ännu viktigare med gränsdragningen för gränser riskerar att tänjas.

Det är precis lika viktigt att ha sonens bästa för ögonen efter separationen som det var när den pågick. För att skapa de bästa förutsättningarna så behöver man själv må bra. Då blir man den bästa versionen av sig själv – som mamma, vän, dotter, ja helt enkelt i alla relationer. Låt inte ett dåligt samvete till ett ex sätta käppar i hjulet för det.

Nej, det är inte helt lätt men det är oftast bättre att riva av plåstret snabbt än att göra det långsamt. Har man inte satt tydliga gränser och tillåtit mer än man egentligen vill så kommer det inte bli bättre med mindre än att man gör något. Något innebär att sätta de där gränserna och det går att göra på ett juste sätt och ändå vara tydlig.

Kanske har man lite extra mycket dåligt samvete men det är garanterat bara under en övergångsperiod. Ditt ex kommer att ”tvingas” att gå vidare – något hen kanske inte uppskattar fullt ut där och då men kommer att vara tacksam för lite längre fram.

En viktig sak när det är dags att rycka plåstret är att ha någon i sin närhet som bekräftar att man gör rätt så att man fullföljer. Så att man inte börjar vela och bli inkonsekvent. Vi ska givetvis inte dra alla ex över en kam men de finns de som har lite svårare att fullt ut acceptera gränsdragningen.

Det är möjligt att ni kan umgås som vänner längre fram, om du själv vill och när ni har distans till både relationen och separationen. Men att göra det när man har dåligt samvete innebär ju att du gör det för att du har dåligt samvete och det är inte en bra plattform för vänskap.

Min syster? Plåstret är ryckt och nej det var inte alldeles enkelt men det blir bättre och bättre hela tiden. Och det har inte gått speciellt lång tid så precis som med separationen tycker hon att det går bättre än förväntat.

*****

Anonym

Har du ett intresse för att dela med dig av dina tankar, reflektioner och analyser kring ditt eller någon närståendes uppbrott, som du tror kan hjälpa andra människor genom sin separationsprocess? Skriv till oss på hello@endbright.se.

!
Registrera dig GRATIS för att läsa mer!
Registrera dig snabbt och enkelt för att fortsätta läsa!
Redan registrerad? Logga in