Att prata om känslor

Vissa har….

…väldigt lätt för att uttrycka sina känslor, både genom fysiska handlingar och att kunna prata om dem. Men det är inte så lätt för alla och vi hör ofta om kvinnor som upplever att deras män har svårt att prata om sina känslor. Svårt att kunna sätta ord på dem och undviker därför att prata om dem.

”One way”

Att försöka prata med sin partner om känslor brukar oftast alltid fungera i envägskommunikation men det är ju inte tillräckligt. At best, så skall man ju kunna studsa, på smidigt vis, en dialog fram och tillbaka. Det är självklart positivt att ens partner vill lyssna och förhoppningsvis är beredd att förstå. Men man vill ju också veta, och kanske ännu svårare, förstå hur den andre känner, tycker och upplever allt också. Det är ju först då det blir en ”helhet”.

”Frustration”

Det är ju lätt att förstå att det uppstår frustration om man är den personen som står för kommunikationen och den andre i bästa fall nickar och hummar. (Mussla och Strutsa finns också…) Det är nog både en och annan som haft lust att slita ut känslorna och orden ur sin tysta partner. Känns det igen?

”Kvinnligt vs. manligt

Det finns ju i grunden en tydlig skillnad mellan kvinnor och män när det gäller att prata om känslor. Var tredje svensk man har svårt att sätta ord på sina känslor, tycker att det är jobbigt och har generellt sett inte heller samma behov som kvinnor att prata. ISS genomförde 2016 , på uppdrag av Interflora (Ja, de vill ju såklart sälja blommor…), en undersökning där 1 ooo män deltog. Enligt undersökningen uppger 92% av alla män att de har minst en nära vän, men de pratar väldigt sällan om känslor med varandra – var tredje man säger att de väljer att inte göra det för att de inte vill framstå som jobbiga eller negativa. Här spelar ”maskulinitetsnormer” en stor roll. Det där med att en stark man reder sig själv minskar utrymmet för män att ”våga” ta upp och prata om känslor med andra män.

”Kvinnor vill prata, män vill fly”

I boken Män är från Mars, kvinnor är från Venus beskriver författaren John Gray att den huvudsakliga skillnaden är att när män har ett problem blir de introverta och koncentrerar sig på annat. Det är väldigt vanligt att de har svårt att be om råd och hjälp. Kvinnor å andra sidan blir emotionella, vilket kan vara överväldigande för män. För kvinnor är sättet att hantera oro och rädsla att prata om det även om de inte alltid har målet hitta lösningen eller lyssna på åsikter. Att släppa ut allt gör det lättare att hantera helt enkelt.

Här gäller det ju att hitta balansen. Kvinnor måste öka förståelsen för hur männen reagerar och tvärtom. Inte helt enkelt men nödvändigt. Den ena kan inte tvinga den andra att prata om problemet eller att vara tyst. Men om båda anstränger sig lite genom att förstå varandras behov bättre så undviker man att göra klyftan större och man kan säkert hitta en kompromiss.

”En ny generation”

Kommer vi att kunna se en förändring hos yngre och kommande generationer av män? Ja, det är nog högst sannolikt. Det är därför så viktigt när offentliga personer i olika sammanhang väljer att dela med sig och prata öppet om sina känslor. Vikten av att prata om sina känslor rör självklart hela spektrat av känslor men det krävs ju mer mod att berätta om de känslor man har som får en att inte må så bra. Men när de kliver fram och pratar om äkta känslor och hur dessa påverkat/påverkar dem blir de goda förebilder som visar att det är naturligt att prata om känslor, oavsett kön.

”Prins Harry’s terapi”

Vi har i dagarna kunnat läsa om Prins Harry och hans första externa framträdande efter det att de lämnat sina kungliga plikter. Han deltog som keynote speaker vid ett JP Morgan event i Miami och pratade då för första gången offentligt om det ämne som ligger honom så varmt om hjärtat, psykisk ohälsa. Han berättade under sitt tal att han sedan ett antal år går i terapi för att hantera förlusten av sin mamma Prinsessan Diana.

Det beslut som Prins Harry och Meghan har tagit om att lämna England och leva ett friare liv är för att han inte vill att hans fru och son ska få samma typ av liv som han själv upplevt under sin uppväxt. Det är inte svårt att föreställa sig att det varit en uppväxt där bristen på mammans kärlek satt sina spår (det strålar ju inte alltid kärlek från och kring den engelska kungafamiljen direkt, men vad vet vi, egentligen).

”När det värsta händer”

I slutet av sommaren 2019 valde den dåvarande socialministern Annika Strandhälls sambo att avsluta sitt liv. En chock för både henne, barnen och alla runt omkring. De hade inte uppmärksammat att han inte mådde bra och istället för att prata om det beställde han antidepressiva tabletter på internet. Hon uttrycker att samtidigt som hon i arbetet var ute och pratade om psykisk ohälsa fanns det, utan att hon märkte det, i det egna hemmet. Hon berättade i programmet Skavlan i fredags att hennes sambo alltid haft svårt för att uttrycka och prata om sina känslor.

Under 2018 valde 1 268 människor att avsluta sitt liv, av dem var 886 män (70%).  Att Annika Strandhäll valde att öppet berätta betyder också att hon bidrar till att ta bort den stämpel av skam som finns när det gäller självmord.

Vi kan alla öka vår uppmärksamhet och våga fråga om vi tror att någon inte mår bra. Vi kanske inte får ett ärligt svar men vi har visat att vi ser och att vi bryr oss. Det kan räcka med att säga att ”jag finns här om du vill prata” för att få någon att förstå att du finns där som medmänniska. Det är ju inte alla som lider av psykisk ohälsa som dessutom har självmordstankar och förutom din medmänskliga hjälp så behövs ju professionell hjälp för att få någon på rätt köl igen.

Om du eller någon i din närhet behöver hjälp, så kan du bland annat hitta det här.