Att luta sig på det konstanta

”Vid en separation ställs allt på sin ända – då behövs något konstant i livet.”

Så uttryckte sig mediepersonligheten häromdagen i ett längre reportage. Det handlade om journalistkåren, om pandemin och dess mediegestaltning. 

Reportaget bestod alltså i något helt annat än mediepersonlighetens privata sfär. Det handlade om det särskilda arbete denna person utövade.

Till dagligdags arbetar han som journalist. Han möter spännande människor och tar sig an olika grävande journalistiska uppdrag som aldrig tycks ta slut. År efter år kommer en ny myndighet eller person att ställas inför rätta gentemot medborgarna. Han berättade om den spänning men också den känslighet som många gånger uppstår när en person ska stå till svars för en myndighet eller funktion som krakelerat.

Men sen kom det där med separationen liksom lite ikapp när det privata berördes. Arbetet är ständigt och det andra viktiga i livet kanske hamnar lite i skymundan ibland, eller för ofta…

För en kortare tid sedan hade han separerat. Han hade flyttat från familjevillan med sin dåvarande fru och sina två barn, till en lägenhet på nitton kvadrat. I reportaget fick tittarna se den måttligt inredda lägenheten. En säng. Ett kök. Ett badrum.

Han var skamsen, detta var inte vad han hade föreställt sig. Skulle livet verkligen se ut så i femtioårsåldern? Han fnittrade och gjorde sig ironisk på sin egen bekostnad.

Han fortsatte och menade att sedan separationen hade det konstanta blivit allt viktigare för honom. Något att luta sig på, något som aldrig tog slut.

För honom var hans arbete det konstanta. Något som faktiskt bara fortsatte. Nya nyheter, nya gräv och nya gestaltningar.

Han poängterade också arbetet som något bekräftande. Genom sitt arbete får han göra skillnad, känna att hans uppdrag är något viktigt för inte enbart sig själv utan också ett helt samhälle.

Kanske är det faktiskt så, att arbetet höll och fortfarande håller honom ovanför vattenytan? Det är det som får honom att fortsätta i en vardag av rutiner. Rutiner och kontinuitet skapar och består ju trots allt i något konstant.

Men vad bestod skammen i? Var det hans känsla av misslyckande? Att äktenskapet brutits? Att hans levnadsstandard inte var som han varken önskade eller hade föreställt sig?

Vi vet att uppbrott många gånger förknippas med skam och känslor av misslyckande. Men en relation är ju trots allt sällan konstant. Och det är okej! Mer än okej till och med. Det är inte ett misslyckande att separera. Tvärtom, kanske har den trånga tvåsamhetskostymen börjat förtvina och att vi istället måste finna det konstanta i något helt annat?

 


Vi vet att en separation sällan är enkel. Och det är precis därför vi finns här. För att ditt uppbrott ska bli så bra som möjligt! Behöver du någon att prata med som vägleder dig och ditt mående i rätt riktning? Du kan boka rådgivning med våra experter och rådgivare inom välmående här.

Och glöm inte, separationsakuten är tillgänglig hela julen mellan 11.00 – 15.00.