Älskar bäst som älskar sist

Solen sticker i ögonen. En pappa cirklar runt på isen, visar sin lilla son hur man svänger. Vinterbadarna, de rutinerade isbjörnarna såväl som det instagrammande trendfolket, trängs på bryggan. Jag kämpar. Och jag njuter. Snart är dagens löprunda avslutad och jag är i mål. Får dricka mitt kaffe i lugn, ensam, med papperstidningen som sällskap. Barnen ringer, viftar med Alla Hjärtans Dag-kort på FaceTime. Älskade ungar. 

Det kan vara svårt det där, att älska både ensamheten och det egna sällskapet samtidigt som det är bittersweet för att man är just ensam. Och ensam kan vara väl så svårt. Väl så tomt och väl så fyllt av saknad efter något som skall fylla ett slags tomrum. Är det inte det ena så är det det andra.

Det tycks höra oss människor till. Vi vill ha kakan och äta den. Gräset tenderar att vara lite grönare på både ena och andra sidan ensamheten. Att kämpa, lida och njuta på samma gång. Jag pratade med en vän häromdagen. Han lade fram just denna paradox i att lika härligt som det kan vara att vara ensam, likväl saknar man den där ”någon”. Så sant. 

Gilla läget. Det är nog det jag kommit fram till. Ta kommandot över sina egna sinnesstämningar. Omfamna situationen som den är och försök acceptera situationerna såsom de kommer en på. Lättare sagt än gjort för en undertecknad som älskar att ha koll på läget, kontroll och styr på saker. Föga förvånande har det tagit mig 40 år att komma fram till detta. Några rejäla käftsmällar senare; skilsmässa, separation, djup sorg och förlust av den man älskar och diverse trevande, snubblande och en del blåmärken här och där. Och så är det för de flesta. På så vis är vi inte alls ensamma. Tvärtom. Vi skall alla denna vägen vandra.

Men, såsom ordspråket skrattar bäst som skrattar sist syftar till, så får man försöka ta sig samman. Varje dag egentligen. Även när det tar emot. För om det är något käftsmällarna lärt mig så är det älskar bäst som älskar sist. Annars förlorar man bara själv. 

Så jag bestämmer mig för att älska allt det härliga med denna söndagen. Solen, snön, to-do listan, tvätten, bokföringen, fixandet och donandet, textmeddelandena med vännerna. Allt det där är värt mycket här och nu.

Happy Sunday,

Charlotte